Cairns och dykning
Det var tur att vi inte gav något löfte om att ha bra uppdatering. Just nu är det min mamma som håller bloggen någorlunda igång genom att med jämna mellanrum påminna oss om uppdateringar.
Sedan sist har mycket hänt.
Vi har varit på Whitsunday. Hade strålande sol alla dagar, så tiden spenderades till stor del på båtens däck för att bättra på brännan. Många snorkelstopp gjordes, fina fiskar och sköldpaddor sågs. Vi fick vår efterlängtade serverade mat och i allmänhet kändes världen hemskt problemfri.
Sedan dess har vi hunnit tagit en nattbuss till Cairns och bland det första jag och Matilda gjorde var att boka en 5 dagars dykkurs.
Det skulle visa sig bli bland de 5 bästa dagarna på resan.
Vi började med 2 dagar av teori, poolövningar och utrustnings prövning. Det visade sig att vi hade haft världens tur och fått den bästa dykinstruktören någonsin. Han var alltid så positiv, glad och tydlig. Redan efter första dagen kom jag och Matilda hem i extas och kände oss redan redo för att dyka. Vi var så upp i varv att Sofia och Hilda var tvungna att dubbelkolla att vi faktiskt bara varit i poolen än så länge.
Efter det följde 3 dagar på havet i en stor motorbåt. Vi hade strålande sol och så klart vatten som de inte haft på en månad. Vi genomförde 9 dyk och en snorkling.
Alla var helt underbara, färgglada fiskar, hajar, sköldpaddor, sting rockor,Doris, Nemo och mycket mycket mer fick vi se. Efter 4 dyk var vi certifierade dykare till 18m och fick dyka själva. Men jag och Matilda hade hunnit bli så förälskade i undervattensvärlden att vi gick en adventurekurs så vi tog certifikat till 30m och får dyka i grottor och vrak. Det var sjukt häftigt att komma ner så djupt, vi fick dyka genom en grotta med vår instruktör Simon och göra ett nattdyk med ficklampa. När vi gjorde våra egna "fun dive" på egenhand var det svåraste att hantera kompassen och inte komma vilse.
Under alla dagar serverades lyxmåltider, ägg och bacon till frukost, potatisgratäng till lunch, mängder av olika sallader och alltid efterrätter. Har inte sett så mycket mat på ett halvår.
Dagarna rullade fort förbi, dyken avprickades och mängder av god mat serverades. När måndagen kom som sista dag ville vi inte gå av båten. Vi hade blivit ett kul gäng och på kvällen dracks hejdå öl på en restaurang med alla som var med.
Under vår dyktid, tog Sofia och Hilda vara på soltimmarna vid lagunen, shoppade och var även de ute på en dagstur med båt. Sofia hade dykcert sedan innan så hon dök själv medan Hilda tog två "prova på dyk". De verkar ha haft det precis lika bra som oss och sett massor av fint.
Vi har alltså alla fyra haft grymma veckor som passerat. Imorgon blir 4, 3 då Sofia lämnar oss för att bege sig hem till Sverige. Kommer bli tråkigt att säga hejdå, då vi har haft en galet rolig östkust resa med henne och är hemskt glada att hon hakade på oss. Men vi får önska en trevlig resa och hoppas att hon inte kommer längta allt för mycket tillbaka när hon kommer hem.
Airlie Beach
Just nu känner vi oss smått nere. Regnet har öst ner I 2 dagar I sträck och det tycks bara fortsätta. Idag var planen att vi skulle ge oss ut på en seglingstur, men vädret satte stop. Tur är väl att vi¨har tid så seglingen bara skjuts upp till söndag då vädret sägs vara stabilt igen.
Vi håller alla tummar vi har.
Det vi hunnit med är i alla fall att fira vår ny fyllda 20-åring Matilda me bubble och ost och kex vid stranden.
Vi har fått saga hejdå till våra fina Borås-tjejer som vi skulle hinna ikapp i Cairns, men som vi nu missar. vi fick en fin dag vid lagunen innan dagar mest bestått av kortspel bade med våra norksa fraser tjejer och våra engelska och tsyka roomies. Kortspel och böcker är vad som star på schemat medan vi håller tummarna på att vår lilla stuga ska klara av de enorma mängder regn som faller.
Backpacker livet har även tagits till nya nivåer då vi bor gratis för 2 timmars jobb om dagen, helt klart win win.
Fraser
Dagarna rusar förbi och vi har kryssat av både Noosa, Rainbow beach och Fraser Island.
I Noosa skulle vi ut på en kajak tur i tre dagar, vi visste i princip ingenting utan hade inställningen " vi har inga förväntningar så då kan vi inte bli besvikna."
Omöjligt att misslyckas tänkte vi, mer fel kunde vi inte ha. När vi kommer ut till en riktig buschcamp med tält som ser ut att de ska ramla ihop när som helst, en brun flod och flyende folk sjönk modet, men man måste väl ändå testa och ge det en chans kände vi.
Även den inställningen försvann snabbt när några svenska killar som åkte där ifrån 2 dagar för tidigt, berättade om vattenormar, tält som i princip bara läckte in och att till och med den 60-årige wildlife gubben flydde fältet, så la vi tillbaka väskorna i bilen för att ha sköna sol dagar på Noosas fina stränder istället. Bättre lycka där. Dagarna fördrevs på stranden med bodyboards i vattnet, böcker på stranden och BBQ på kvällarna. Klagomål existerade inte.
Vi träffade 3 goa Borås tjejer som vi slog följe med till Rainbow beach där vi firade påsk med tacos middag och påskgodis.
Med de tre tjejerna tog jag och Hilda en sandboard under armen för att se på enorma sanddynor och åka i sanden i solnedgången. Riktigt maffig plats, riktig svår "sport".
5-åringarna åkte förbi oss i en rasande fart medan vi hade fler störtdyk än lyckade åk i sanden.
Vi hoppade sedan på bussen mot Hervey bay för att ta oss ut till Fraser Island.
Hilda blev chaufför och vi fyllde jeepen med 2 skåningar, 2 norskor och massa mat.
3 dagar och 2 nätter på Fraser blev grymma dygn. Vi besökte vackra sjöar, det ena mer paradis likt än det andra. Vi fick se ett vrak som sägs vara ett av de mest fotograferade skeppen i världen. Vi badade i champagnepoolar och drack champagne, gled ner i en ström bäck(?) som var så kall att ingen ville hoppa i, men så kul att ingen ville gå upp.
Vi sov i stora tält, såg dingos, spanade efter hajar utan lycka och hade en bilrace på stranden. Antar att jag inte behöver nämna att vi vann racet?
Vi lärde oss också norska lekar, som ska pluggas innan vi möter norskorna om 5 dagar igen i Airlie beach tillsammans med våra Borås tjejer.
Dagarna rullar som sagt på och trots att stunderna då vi tar det lugnt finns gott om på stranden så verkar orken för att ta tag i saker bli sämre. Allt som finns i våra huvuden är dagen som väntar eller kommande avresa. Det gör att uppdateringarna här blir ganska glesa, vi ska försöka bättra oss, men kan inget lova då ett sådant löfte antagligen skulle brytas, men ett försök låter i alla fall fint.
Hoppas ni där hemma klarar er i alla fall och jobbar med att få sommar till vi sätter fötterna på svenskmark.
Från Surfers till Brisbane
Hej på er trogna läsare!
Jag vet inte riktigt vad som hänt med oss på senaste tiden men det vekar som att semestersyndromet kommit över oss. Ju mer lugnt vi tar det, desto tröttare blir vi. Blogga, boka boende, handla mat, Skypea- äh, vi gör det sen. Och här är vi nu. Jag har inte gjort ett skit på flera dagar och ändå måste jag snabbt som tusan skriva ett litet inlägg om våra dagar i Surfers och Brisbane. Att man aldrig lär sig...
Jahapp! Surfers Paradise, vårt nästa stopp efter Byron Bay, kan man enklast förklara besvikelse. Surf Paradiset lever inte alls upp till sitt namn och var verkligen inget paradis, och eftersom alla snygga surfare uteblev, antar jag att det inte var ett bra ställe att surfa på heller. Nu är jag lite hård kanske. Stranden var jätte häftig med kritvit sand och stora höghus a la Hawaii som reste sig längs strandpromenaden. Dessvärre har det ju varit mycket oväder här längs kusten och den annars superfina stranden i Surfers var ganska förstörd. Förutsättningarna för Surfers alltså inte de bästa. Utelivet var inte heller så rockigt fast de försökte få det att verka så. När vi skulle gå in på en av klubbarna var man tvungen att scana sitt leg och bli fotograferad. Johanna som har sitt gamla bank ID blev nekad för att datorn inte kunde koppla ihop hennes utseende nu med bilden på ID där hon var 14. Det blev error! Däremot när jag skulle gå in blev vakten as glad och gav mig en klapp i ryggen. Jag var hela 111% lik mig själv och det var tydligen inte allt för ofta det hände. Haha!
Hur som helst så var Surfers verkligen värt ett besök men i efterhand kände vi att det hade räckt med 2 dagar istället för 4.
Nu är vi i alla fall i Brisbane och det är en riktig succé. Brisbane är den tredje största staden med 2,2 miljoner invånare men trots det är det väldigt lugnt och mysigt här utan att vara tråkigt. Det är bra shopping, nästan ingen trafik mitt i centrum, nära till allt, det finns ett stort torg med storbilds tv och fritt wifi och det bästa av alls är en stor lagun mitt i stan. Det finns ingen strand här så istället har de byggt en stor pool/lagun med sandstrand runt om och massa mysiga kaféer och parker. De har till och med klämt in en liten regnskog :)
Vi har varit här i Brisbane i tre dagar och imorgon åker vi vidare till Noosa. Innan dess ska jag Matilda och Sofia stanna vid australia zoo och mata kängurur och krama koalor. Eftersom Johanna redan har varit på zoo i Australien och det kostar så mycket pengar så åker hon direkt till Noosa så möter vi upp henne där senare på kvällen. Jag ser riktigt mycket fram emot morgondagen så ikväll skippar vi utgång så att vi orkar krama alla djur hela dagen lång!
Bilder
Lite blandade bilder från Port Macquarie, Byron Bay, Nimbin och nu senaste stoppet Surfers paradise.
ber om ursäkt för att jag inte vrider bildern rätt.
Byron bay
Dagarna i Sydney sprang förbi. Vi startade med att återhämta oss ute hos familjen Whites. Alla kläder blev tvättade, kropparna utvilade och magen fylld med mat. Vet inte om ord kan beskriva hur mycket det betydde för oss att ha dessa dagar!
Vi begav oss sedan in till stan och bosatte oss hos Malin som precis flyttat in i en lägenhet tillsammans med sina norska kompisar Ida och Silje.
Så vi slängdes in i flyttkaos och skruvande av Ikeamöbler. Norskan flödade i huset så det gick inte en sekund då leendet inte fanns på läpparna, man blir ju bara kempe gla!
Vi tog oss ut för att besöka Manly en sista gång och valde ( vilket visade sig vara extremt dumt) att ta bussen. En resa som borde tagit ca 30-40 min tog 90 min eftersom i hela Sydney är busstoppen belägna med cirka 100 meters mellanrum vilket blir extremt många stopp under en 2 mils sträcka. Och nej detta är (nästan) inte överdrivet.
Väl ute i Manly visade det sig att det som Martin kallade en "fin dag" innebar släke på stranden och blåst.
Inte hängde vi läpp för det utan vi knöt på oss partyskorna och hade en kväll med Martin, Filippa och Bernard med vänner.
Sydney levererade som vanligt alltså grymma dagar. Den staden är ju oslagbart bra.
Vi spenderade 3 nätter hos Malin och jag hade kunnat flytta in på heltid. När vi satt i flyttkaoset och åt tacos, alla slår sig till ro ute på balkongen då det varken finns stolar eller bord att tillgå och det blir en sådan där mysig stämning då man tänker att " Det egentligen krävs så lite för att må så bra."
Vi har nu blivit 4 stycken, då Matildas barndomsvän Sofia hakar på resan längst med östkusten.
Så vi lämnade i alla fall Sydney bakom oss tidigt på söndag morgon och bussen åkte mot Port Macquarier.
Enda anledningen till att vi ville åka dit var att besöka stadens koala sjukhus. Ja kära vänner, ni läste rätt. Koala sjukhus!
När vi klev av bussen var vi smått stressade då klockan redan var efter två och matningen av patienterna var vid tre. Vi sökte upp adressen på gpsen, slängde upp våra stora backpacks på ryggen och började gå de 3 km. Ganska snabbt insåg vi att vi inte skulle hinna och vår resa till Port kändes ganska förgäves. Desperata som vi är var, sträcker Sofia då ut armen för att lifta och på 10 sekunder har vi fått napp av en man som stod och målade i en trädgård. När vi berättade om vårt mål tyckte han att det lät förjävligt. Inte skulle vi gå så långt i värmen med våra stora väskor. Han tog paus i jobbandet och skjutsade oss till koala sjukhuset så vi hann precis i tid tills matningen. Vi fick även lämna vår tyngsta packning hos honom och på kvällen när vi sedan hämtade våra grejer fick vi skjuts tillbaka till busstationen. Att aussie people är vänliga är alltså ingen myt, det är bara så dom är! Måste oxå tillägga att koalorna var så extremt söta så det enda man vill hela tiden är att krama dem. Suck!
Hur som helst, snåla och backpackiga som vi är sparade vi in en hostelnatt genom att ta nattbussen mellan Port Macquarier och Byron Bay. Bussen gick vid 01.45 så fram tills bussen gick låg vi på golvet och såg Forrest Gump på datorn. 6 timmar senare var vi framme i Byron Bay och här är vi nu!
Vi bor i ett åtta-bäddsrum tillsammans med några holländare och brittiska tjejer. Hittills har vi mest hängt på stranden, jobbat på brännan och varit ute en gång. Idag har vi dragit ihop ett litet gäng svenskar som vi hittat på Facebook och vi mötte även en tjej på stranden idag som vi jobbat med i Mildura som nog oxå hänger på. Vi får se vad kvällen tar oss, men först blir det ost och skinksås!
Camparlivet
Förut har blogginlägg fördröjts för att vi inte riktigt vetat vad vi ska fylla dem med, det här är ett sånt inlägg som skulle kunna dröja för att vi gjort så mycket så man inte vet vart man ska börja. Men vi kommer ha spenderat ca 18 timmar på Christchurch flygplats innan planer lyfter vilken gör att vi känner oss skyldiga till att faktiskt ta tag i det hela.
Men vi gör väl på enklast möjliga sätt. Vi börjar från början.
Ni ska få en förkortad version men förbered er på läsning!
Vi har bilat runt i en campvan, vilket betyder att vi verkligen bott ovanpå varandra i 16 dagar. Lagat mat på gasolkök, ätit, sovit och kört i bilen.
Vi såg berg och vackra sjöar vart vi än tittade under vår bilfärd. Allt tog andan ur oss.
En av våra bästa vandringar gjorde vi redan 3:e dagen vid staden Wanaka. Vi körde ut på en väg från staden som aldrig verkade ta slut och ledde oss mer och mer vilse. Men tillslut, kunde vi börja vår vandring som bjöd på grymma utsikter över en glaciär som kändes som om de bara var en armslängd bort.
Queenstown besöktes vid olika tillfällen under resan. Om någon av våra nära och kära lyckats missa det så skedde ett bungy jump hopp där på 134m. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, men när jag tagit steget ut var det den bästa känslan jag varit med om, vi vill göra det igen och igen!
Vi har besökt det det omtalade Milford sounds som va otroligt vackert med bergens avspegling i fjorden. Vi hade hunnit vant oss så mycket vid Nya Zeelands otroliga natur att vi inte tyckte att " det var något speciellt" tills vi skärpte till oss och skämdes lite för att vi inte förstod vad vi upplevde.
Massa vandringar har gjorts, vi kallar oss inte rutinerade, men vana vandrare vill vi nog sträcka oss till. Från att se glaciärer ena dagen gick vi en vandring som bjöd på paradisstrand efter paradisstrand dagen därpå. Mäktigt!
Vi känner att vi samlat en hel massa vuxenpoäng, då det i princip varit vi och 30+ som man setts kring de längre vandringarna vi gjort. Och ännu mer poäng inkasserades när vi med ungefär samma människor gav oss ut på vinprovning.
Intressant fakta, goda viner och trevliga experter träffade vi, en grym upplevelse helt klart!
Sedan har vi gjort så mycket mycket mer, som jag inte orkar sätta på papper utan som ni får höra om muntligt när vi kommer hem!
Ni ska i alla fall få den traditionella
månadens...
Mat: Pasta
Dryck: Vatten
Mest oomtyckta: Sandflugorna vars bett kliar flera gånger mer än myggens.
Motto: " Det står inte att man inte får... (Campa/köra/gå/ osv)"
Tjänsteman: Flygvärden på hit resan som satt sig vid oss och tipsade om hela sydön och gav oss en stor påse godis till resan.
Upplevelse: Är inte det självklart? Bungy Jump
Rutin: När vi trodde en "campingpolis" kom och skulle ge oss 200$ och vi som en inövad manöver går från sovande till att låtsas äta frukost.
Bästa utsikt: Glaciären vid Robs Roy
Avundsjuka: När vi vandrat i 4 timmar till 1000m höjd och det äldre paret dricker varsin Carlsberg.
Mest värdefulla resurs: Havet, inom 24timmar duschade, tvättade och diskade vi i havet.
Tanke: Till Christchurch som en gång i tiden varit en fin stad men nu är helt förfallen och i uppbyggnadsstadiet efter flera omfattande jordbävningar.
Tröttaste: Sälarna som låg som riktiga softpotatisar och slöade på stränderna i Kaikora.
Bekännelse: Harry Potter verkar som dugliga böcker ändå...
Godaste: Ferger Burger i Queenstown, inte av denna värld.
Kallaste: Badet i ett vattenfall, med glaciär vatten vilket innebar svinkallt.
Nya fras för självklarheter ( Ni vet, " bajsar björnarna i skogen?") : Har asiater en kamera?
Reklam: Air New Zealands säkerhetsfilm som var filmad med Sagan om ringen karaktärer. ( ska försöka hitta länk till den)
Nya Zeeland
Vi har det helt otroligt obeskrivligt bra. Vi har hyrt en bil som vi tar oss runt med på den södra ön och naturen som far förbi utanför fönstret tar verkligen andan ur en.
Igår hoppade vi bungy jump från 134m trodde jag skulle dö när jag stod på avsatsen men känslan i fallet var underbar,mer uppdatering kommer vid tillfälle!
Men betyg so far, alla måste åka hit!
Hejdå Mildura, Hej Nya Zeeland
Nu beger vi oss för andra gången av från Mildura, den här gången definitivt den sista. Om vi var nöjda och hade haft en bra tid sist så har vi nu haft det ännu bättre, mött människor vi aldrig kommer glömma och skapat minnen vi alltid kommer minnas.
Sista helgen och veckan och faktiskt känts ganska händelserik. Förra helgen lekte vi lekar, apelsinstafett och hela havet stormar. Som belöning fick vinnarna (vi, tjejer) se killarna dansa i bikini på de allmänna borden. En syn vi sent kommer glömma!
I söndagskväll var det dags för en redig BBQ och när vi till slut dragit killarna ur sängen och bokstavligt talat lagt maten i händerna på dem började de grilla. Och jäklar vad det grillades. 7 kg kött hade vi och den annars så trötta Andre levererade köttbit på köttbit!
På det nya jobbet vi har där vi plockar vindruvor som har en framtid i russinbranschen så har vi träffat svenskar. Anna och Robert från Åkersberga som undrade om vi hade mer än 1 skola på Gotland och om hela ön är befolkad eller bara Visby. Det skrattade vi länge åt och ställde oss frågan varför alla har en bild av att Gotland är så litet och outvecklat.
I och med att Anna är frisör så gav hon våra hår en välbehövlig omgång med saxen samtidigt som vi fick se underbara bilder av Nya Zeeland och Fiji. I samma stund bestämde jag mig att min smekmånad borde avnjutas på Fiji öarna.
I måndags när vi kom hem från jobbet så var vi båda trötta och hungriga. Vi var tvungna och handla och fixa massor innan vi fick i oss mat, det innebar att blodsockernivån var under trevlighetsnivån, så man blir så där charmigt lättretad.
Den nyinflyttade killen har haft hela huset och köket för sig själv i 10 timmar, men inte förens vi börjar laga mat kommer han på att han också är hungrig och måste trängas i köket samtidigt som oss. Och när roomiesarna gång på gång frågar hur vi som är så små ska äta all den maten, fick de ett kort svar om lunchlådor tillbaka. Om det var kompisarna som var ovanligt irriterande eller om vår stubin va minimalt kort får läsaren avgöra. Men efter lite mat i magen va vi återställda till de sköna lirarna vi alltid är vilket resulterade i att paketet David fått med posten försvann in i ett skåp och lappar sattes upp så att en skattjakt väntade honom när han kom hem från jobbet.
Som avslutning på vår grymma tid här så bjöd vi vårt kära hus på äppelpaj och glass, alla hjärtans dag som det var.
Vi tog en sista bild på house 4 crew, alla skrev i våra "minnesböcker" och några sista rövarhistorier berättades.
En sista gruppkram och killarna skrattade gott åt vår roadtrip som började med en kundvagn.
Så avslutningsvis, tack Mildura och hus 4 på Oasis för en underbar tid!
Nu blickar vi fram mot Nya Zeeland, Hilda har planerat i veckor och om 5 timmar lyfter vi!
Vardags Australien
Hallå bloggen! Long time no seen men nu är det dags för en liten update.
Anledningen till de få uppdateringarna är av det enkla faktumet att det inte händer allt för mycket här i Mildura. Precis som innan jul då vi var här, skaffar man sig en vardag som sakta men säkert rullar på tillsammans med våra familjemedlemmar här i hus 4. Man går upp runt fem, jobbar, kommer hem och sover/ser film/, äter mat och går och lägger sig. Vardagen här är alltså inte så rockig som jag brukar säga!
Just nu har vi det alltså inte så annorlunda jämfört med 9-5-livet (förutom att vi jobbar 6-13 innan det blir olidligt varmt) och det man ser fram emot är som alla svennar: Fredag! Dock skiljer sig fredagarna a.k.a crazy fridays här lite om man jämför med en Idol fredag hemma. Det är liksom lite mera crazy när alla trötta Backpackers slappnar av efter en lång arbetsvecka. Känns som att vi varit med om rätt mycket; vi har tävlat , lekt lekar, haft språkskola, dansat på vardagsrumsbordet, slängt upp katter på taket och folk har blivit kroppsmålade ett x antal gånger. Jag har till och med blivit rakad i nacken med en hårtrimmer och jag märkte inget förrän dagen efter då en stor hårslinga ramlade av. Jag blev ganska sur på Andrew om man säger så... Good memory tyckte han!
Man vet aldrig riktigt vad som ska hända men vi har alltid riktigt roligt. Dock har det hänt lite tråkigheter förra veckan. Bernard som varit med oss i nästan en månad åkte ifrån oss för att bo ett tag i Manly med sin flickvän och några kompisar. Vi måste faktiskt erkänna att det är tomt här utan vår allas Bruno Mars/Berra Bus. Hoppas han hittar en bra lägenhet och jobb, vi kommer snart och hälsar på :)
En annan tråkighet var att våran dator som vi fått av Malin slutade fungera. Felet var att datorn inte gick att ladda, men vi visste inte om det var fel på laddaren eller datorn. Det började med att vi fick promenera mer än 1 mil eftersom Mildura har lagt sina tre datorbutiker i totalt olika delar av stan.
När vi kommer till den sista, förklarar problemet och plockar fram datorn och laddaren så faller laddaren i två delar.
Försäljaren tittar på oss och säger
" I think it's the charger that's broken"
Jag börjar skrattande förklara att den var hel förut, men vi vet inte om han trodde på oss eller om han helt enkelt trodde vi var enorma tekniska idioter.
I vilket fall som helst fick vi båda en ganska rolig historia att berätta hemma vid middagsbordet.
Ja, det var en lite uppdatering om hur vår vardag ser ut här i Australien. Idag jobbade vi sista dagen på paprikaplockningen och imorgon börjar vi med vindruvor. Det börjar dra ihop sig och om 10 dagar åker vi till Sydney och sedan Nya Zeeland. Då jäklar ska ni få se på spännande inlägg!
Ha det bra så länge,
2 födelsedagar och 1 kraschat vardagsrum
Dagarna i Mildura rullar på, vi kommer in i ett vardagslunk.
Känns som att inget speciellt händer så det inte finns så mycket att skriva om, men kan folk hitta saker att blogga om hemma i sin vardag ska vi nog kunna skrapa ihop något också.
För det första har en av oss resande blivit 1 år äldre, Hilda fyllde 21år förra fredagen. Som den fina vän jag är så gav jag henne precis vad hon önskat, god frukost.
På menyn stod, yoghurt m flingor, pannkakor m sylt, hembakatbröd m olika pålägg.
För en del låter kanske inte detta som mycket att skryta med, men för en backpacker i Australien så var detta som en lyxig hotellfrukost på wisby hotell.
I början av veckan då vi var arbetslösa rullade dagarna mest förbi i ett töken av spelkort. Jag vet inte hur många parti "vänd 10" och "fattig och rik" vi spelat. Sedan har spellistan utökats med andra utländska spel.
Men nu har jobbet startat och vi befinner oss på en vindruvsfarm. Där vi har haft turen att jobba i skuggan av vinrankorna vilket verkligen uppskattas då temperaturen de senaste dagarna varit upp emot 46grader.
Och den senaste händelsen var gårdagskvällen. Vi bor den här gången inte i dorms på hostelet utan i ett hus på hostelets gård. Vi är 12 personer inkvarterade i 4 olika rum så delar vi badrum, kök och teverum.
Vår hus är fyllt av tyskar, en britt och en amerikan. Och bara nu efter en vecka har vi blivit ett skönt kompisgäng, det finns alltid någon att vara med.
Och igår plockades partyhattar och serpentiner fram för att fira födelsedags barnet Robert. Han bjöd huset på mat och vi bjöd han på fest. Det blev sång, lekar och dans, en riktigt rolig kväll och för visa en fin start på jobbdagen, då en kille gick direkt från födelsedagsfirande till nattskift på sitt jobb.
Synen av vardagsrummet som mötte oss imorse var... Ja vi kan säga att det syntes att vi hade kul igår kväll i alla fall.
Sydney resumé och Griffith flykt
Nu sitter vi på bussen ifrån Griffith, i 2 dagar höll vi ut och nu beger vi oss tillbaka till trygga Mildura. Vistelsen fick ett bra slut, men om det får ni höra om i slutet av inlägget (man får inte scrolla ner och tjuvkika). Tidigare dagar har humöret varit så lågt att vi inte kunnat tänka några positiva tankar därför har Sydney resumén fördröjts, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Sydney/ veckornas
Mat: Fetaostbiffar
Dryck: Frappuccino ( att testa alla starbucks smaker är en ny punkt på bucketlisten)
Aktivitet: Gå ( i Sydney ligger allt centralt, men ändå långt bort, vi har nog snittat en mil om dagen)
Besvikelse: Ikea:s sortiment då både pepparkaksdegen, prinskorvarna och sillen var slutsåld.
Gåva: Våra julklappar hemifrån, trodde aldrig vi skulle bli så glada för lite knäckebröd.
Magiska: Att se fyrverkerierna skjutas iväg och lysa upp harbour bridge när de sekunden senare seglade ner över operahuset.
Lättaste jobb: Att vara meteorolog då alla väderleksrapporter säger sol med enstaka moln och chans till regn varje dag. Chansar man på allt kan det ju knappast bli fel.
Sämsta tjänstemän: Snubbarna som organiserar Sydneys busstrafik, vi förstå att det är mycket att göra över jul och nyår, men ärligt fick ni jobbet i flingpaketet? SL ligger ljusår i förväg.
Spontanaste: Påväg hem 1 på natten börjar lira fotboll med en kudde på darling harbour bron med ett gäng australiensare, en aktivitet som tar oss till vårt första besök på ett casino.
Återseende: De blågula färgerna på IKEA varuhuset, köttbullar, kaviar och Billys bokhylla.
"Hoppas-att-aldrig-ska-ta-slut-känslan": Chokladcafét där vi åt den himmelska chokladfonduen och var omringade av choklad i alla dess former.
Nya traditionen: Att vid 12 slaget se på inringningen av nyåret i Madrid och äta 12 vindruvor.
Klantigaste: Den 3 timmar långa tuppluren vi båda tog på Bondi som medförde öm hud i dagar efter.
Läskigaste: Alla prostituerade och transor på kings cross. ( de verkade inte alls så normala som i "Pretty Women")
Lyxigaste: Vår drömlägenhet, med eget rum och badrum, 2gym,2 pooler, spa och utsikt över harbour bridge.
Planering: Biljettbokningen av Nya Zeeland då planet dit lyfter den 16:e februari.
Sydney får 4,5 av 5 Nemos, så det dröjer inte länge innan nästa besök.
Griffiths summering blir betydligt kortare precis som vistelsen.
Bästa: Inget.
Sämsta: Allt.
Det lyckliga slutet vi fick var när vi gick till receptionen för att begära tillbaka pengar för hyra pga att allt varit så äckligt och inte levt upp till förväntningarna. Vi blev anvisade att komma tillbaka senare och senare och att "det står på pappren vi skrivit på att man inte kan få tillbaka hyra." Ja, det stod ju i papprena att vi skulle få kudde, lakan och köksuristning också och inget av det har synts till de här två dagarna.
Av en ren slump kommer en säkerhets och hälsoinspektionen på besök, vi trevlighets pratar lite med en av inspektörerna, råkar kanske nämna avsaknandet av kuddar mm och kackerlackorna i köket, så när inspektörerna går backar killen oss genom att säga till hostelchefen:
" Before we leave you should know that these fellas have some issues about the cleaning and the some other stuffs and want refund, so I hope you take care of them for me."
Efter alla klagomål hostelet fått av inspektionen så kom pengarna fram ganska snabbt kan vi säga.
När inspektörens kompanjon avslutar med att fråga oss var vi kom ifrån och vi sa Sverige är det sist vi hör:
Oh a long way to a dirty place! Rakt i ansiktet på hostelchefen, utom hörhåll skrattade vi så vi grät.
Griffith
Redigering förra inlägget skulle hetat Griffith
Mildura
Igår gav vi oss ut på äventyrade Bernard, vi satte oss på en buss som skulle ta oss till Griffith en liten stad med 17 000 invånare som fick sitt första trafikljus för 3 år sedan.
Just nu är vi alla på ruskigt dåligt humör, då hostelet liknar ett koncentrationsläger, så slitet, äckligt och oorganiserat det kan bli. Jobbet tyder på att vara slav jobb, med en lön på 280kr för en hel arbetsdag.
Inget hade nog kunnat vara sämre, Hilda vill knappt andas, Bernard längtar nästan hem till mamma och skyltarna varnar för att människor snor mat. Det mest positiva är att efter förutsättningarna har vi bra rumskompisar, det vill säga 10 andra personer utöver oss då vi bor i 13 bäddarssovsalar.
Tur vi har så var ju vårt förra workinghostel underbart, så antagligen får vi bege oss tillbaka dit på torsdag och komma tillbaka till våra favorit chefer.
Imorgon, då vi förhoppningsvis hittat ett bättre humör kommer en resumé om Sydney.
Nyår i nyårs-staden
Ett sent Gott Nytt År till er alla från oss alla!
Vi har firat nyår i staden som i princip är känd för sina nyårsaftnar, som rankas bland topp två i världen, där fyrverkerierna singlar ner över ett av världens vackraste byggnader, behöver vi fortsätta?
Förutsättningarna för en magisk nyår kunde definitivt inte varit bättre.
Vi började vår dag med en öl till frukosten, vår spanska lägenhetskompis undra varför? Därför. För att vi kan, för att det är nyår en gång om året, för att det är en kul grej.
Efter att ha gjort iordning en dunder picknick med briemackor, potatissallad och frukt med choklad.
Gick vi ner i Darlin Harbour satte oss och tog en drink i solen som sken starkare än någonsin som om den visste att det va sista dagen på 2012 och tusentals människor skulle uppfylla en dröm om nyår i Sydney.
Efter att ha svurit ett X antal gånger om Sydneys kollektiv som i vanliga fall är rikigt dålig blev 10 gånger sämre under nyårsafton då mängder av vägar var avspärrade och busshållplatser var på andra ställen. Alla ni som klagar på SL:s kollektiv trafik hemma, åk hit, kom hem och inse hur bra vi har det. Organiserat, planerat, enkelt.
Vi tog oss i alla fall till Queens beach och utsikten var överväldigande. Bron, operahuset, stadens alla höghus, vattnet fyllt av små båtar och över allt detta en solnedgång. Och vid 12-slaget när fyrverkerierna fyllde himlen kändest det som ett magist sagoögonblick.
Efter att vi återhämtat oss ur den trans som nästan uppstod kring 12-slaget så tog vi oss in till stan, vi lad huvudet på sne och blinkade lite extra med ögonen så fick vi använda våran bussbiljett på tåget.
Väl inne i staden blev det utgång med Emil och Marcus. Vi träffade massor av roliga människor och utmanade en fransman och en italienare i fotboll på stranden. ( Något vi inte trodde skulle bli av, men idag damp ett sms in från kontakten " Randome fotball player" i Hildas inkorg, så vi får väl se om det blir någon match.)
Vi landade i sängen klockan 6 på morgonen och redan vid 10 ringde klockan då vi skulle fira det svenksa/spanska/tyska 12-slaget med resten av lägenheten. I Spanien har man tydligen en tradition att se på TV:n när det nya året rings in och vid 12-slaget när en stor klocka ringer in det nya året äter man en vindruva för varje slag. Så vid klockan 10 på morgonen med 4 timmars sömn i bagaget så tryckte vi i oss 12 vindruvor på 1 minut. Kul grej, men varför undra vi. Därför, svara spanjorskan.
Efter vindruvorna klarade vi inte att soman om, utan vi lagade korvstroganoff som smakade gudomligt och flydde fältet då våran lägenhet var ett kaos efter att en 30 årig rumskompis haft fest och bland annat förstört heltäckningsmattan med fläkar som inte ser ut att gå bort. Vi parkerade oss i en park där sömnen snabbt kom över oss. Väl hemma så byggde vi vidare på den svenska matkulturen och åt äppelpaj framför vårat How I met your mother maraton.
Efter en slö-dag kommer alltid en "carpe diem-dag" för oss. Så idag blev det gymmet innan vi tog oss ut till stadsdelen The Rocks enligt oss en av Sydneys mysigaste stadsdelar, vi besökte museum, var utanför Sydneys äldsta pub och fick en närmare titt på Harbour bridge. Australien gav även ännu en gång ett smakprov på människornas trevlighet, då ett gammalt par bakom oss gav oss komplimanger om våra bruna ben, komlimanger som ledde in på ett samtal om hela våran resa och deras relation till Sverige. Australiensare visar alltid en sådan genuin trevlighet och intresse.
Vi hann också avnjuta en god indisk lunch på oxford street innan benen styrde hemåt för att tvätta, städa och boka tågbijetter, vad har gjorts sen vi kom he för 2 timmar sedan då, inget av det nyss nämnda så det är väl dags att sätta igång nu.
Hoppas alla ni där hemma också haft en underbar oförglömlig nyår och att er början på 2013 blir bra.
Jag och Hilda vill tacka alla för vårat 2012 som passerat, vi har båda haft de bästa åren av våra liv.
Hilda med säsong i Sälen och Lysekil med möten av underbara människor som ligger henne varmt om hjärtat.
Jag med sista året i gymnasiet, studenten och allt vad det innebär.
Och att tillsammans få avsluta med en resa till Bali, där vi skapade minnen som aldrig kommer glömas och sista dagarna i Australien och Sydney.
Självklart hoppas vi att 2013 blir ännu bättre och med 5 månaders start i Australien så har vi ju bra förutsättningar.
