Melbourne
Vi lämnade Bali, där gatorna svämmade över av backpackers ocg landade i Melbourne, där gatorna svämmade över av människor i kostym mitt i lunchrasten.
Vi stod utan att veta vad som va upp och ner, fram och bak eller vart vi skulle. Vi satte bara den ena foten framför den andra.
Detta var ett koncept som höll tillsammans med lite internet.
Vi har de senaste dagarna bott på hostel lärt oss leva budget och sova i sovsal.
Efter en dag av att spankulerat runt och upptäcka Melbournes gator fick vi sällskap av min kusin Malin. Det va underbartroligt att träffa henne efter att hon spenderat 10 månader av studier i Sydney för att åka hem nästa vecka. Trotts den långa tiden sedan sist så kändes det som vi sågs igår.
Melbourne har bjudit oss på en vacker botaniskträdgård, Queen Victoria Market som hade allt, mängder med sushi och strandbesök ute i St.kilda.
Trotts de bara få dagarna spenderade i Melbourne hittade jag riktigt bra, känner mig stolt över mitt lokalsinne. Går dock sämre med att förstå oss på spårvagnarna då jag och Hilda åkte vilse igår.
Vi avslutade gårdagen med en utgång med Malin, hennes vän Jean och andra utbytesstudenter. Detta möte lärde oss vårt första ( Hildas andra) ord på japanska.
Vi sitter nu på tåget mot Mildura där vi ska avverka några veckors jobb innan vi tar oss till Sydney.
Men här en mindre resumé om Melbourne.
Melbournes/veckans...
Smartaste: Vi skulle köpa lunchboxar till tåget, då jag droppar den briljanta idéen att vi köper glass och använder glassförpackiningen. Både billigare och godare.
Karmaboost: Vi fick massa mat över och bjöd tjejen som satt bredvid oss och bara skulle äta en morot och macka till middag.
Missen: Att vi inte hann ta oss till Great ocean road, som alla har sagt är så vackert.
Framsteg: Hilda verkar ha en chans att bli bra på matlagning under resan.
Häpnadsväckande: Att temperaturen här kan gå från 18 grader till 38 grader på två dagar.
( först trodde vi att vi skulle frysa alla dagar här, sen kunde vi knappt vara i solen)
Reunion: Att återse Malin.
Buisnessclass: På flygresan hit, fick endast vi (och ett fåtal till personer) mat, filt, kuddar, tandborste och alla andra nödvändigheter. Medan resten av passagerarna satt frysande rakt upp och ner i sina stolar med kurrande mage och avundades oss två backpackers.
Utklassning:
skygarden buffé - x base buffé
100-0
Sjukaste: På ett dansgolv i Melbourbe hör vi en röst skrika "Bali,Bali!" Vi vänder oss om och fattar ingenting, när vi ser att det är en kille från England som bodde på vårt hotell på Bali och som vi pratat med någon enstaka gång. Där möts vi mitt på ett litet dansgolv i Australien, hur stor är chansen?! Och att han kände igen oss.
Med en mobiltäckning som länge sagt " Endast SOS" så börjar jag undra vart vi är påväg, vi är smått ovetande om vad vi gett oss in på. Vi blir i alla fall hämtade på busstationen av någon, men vi har förstått att allt löser sig här i Aussie så vi ger oss gärna ut på äventyr.
Bali resumé
Vi vill sammanfatta vår händelserika (?) månad på Bali som har varit över alla förväntningar. Vi har mött så många härliga människor, sett så många vackra platser, upplevt så många nya saker. Ändå har vi aldrig gjort så lite på så lång tid.
Här kommer en lista på månadens...
Maträtt: Nasi Goreng
Dryck: Bintang (double double och free
flowes var oxå rätt poppis)
Upplevelse: Vulkan trekkingen, utan tvekan
Most obvious: "Dricker man två stora Bintang (600 ml/flaska) har man druckit mer än en liter" -Hilda
Komfort: Biostolarna i Kuta
Klokaste: Johanna a.k.a Wikipedia ( finns det något hon inte vet?!)
Multitasking: Försäljarna i Kuta; "Want t-shirt? Rent bike? Massage? Mushroom?"
Ove Sundberg: Apan som klättrade upp på balkongen och snodde vår grannes frukt
Mest effektiva: De 10 servitörerna som serverade (läs smsade/filosoferade/ snackade skit/sov) mig, Johanna och Aleck som var de enda gästerna.
Waste of time: 30 minuters vattentrampning helt i onödan
Lekledare: Alla utom Aleck
Aktivitet: Surfa... ville vi skriva men verkligheten säger läsning. Ganska ocoolt i jämförelse...
Förkrök: Alleycats
Uteställe: Eikon. Säger bara AC på dansgolvet. Se och lär Gute!
Billigaste: All-you-can-eat buffé och gratis öl på Sky Garden, 50 000. = 35 kr
Månadens citat:
Johanna- "Det ska bli 20 årsgräns på HP5, vem tror de ska gå dit egentligen?"
Aleck- "Ja, speciellt nu när Patrick är i Asien!"
Johanna-" Hur dags är det böneskrik på Gili? Jag menar utrop..."
Alla-" Haha, böneskrik..!"
Patrick-" BÖÖN!!"
På vattenparken i kön till en rutchkana.
Lady- " Have you done this before? Is it dangerous?"
Aleck-"Yes, we were actually 5 last time, but one didn't make it."
Bali får helt klart 5 av 5 nemos på grund av den underbara blandningen av människor, aktiviteter och ställen.
Sista Bali-inlagget!
Hej pa er allesammans!
Hur ar vadret hemma? Blott och kallt? Har pa Bali borjar regnperioden sakta smyga sig pa och under en timme pa antingen formiddagen/eftermiddagen oppnar sig himmlen och det bara vraker ner. Det gor dock inte sa mycket for oss da vi bara har tva dagar kvar...
Ja, tva dagar kvar! Det ar helt sjukt hur snabbt tiden har gatt och vi har redan hunnit med 1/7 av var resa. Hittills har vi mott sa otroligt manga underbara manniskor fran hela varlden och det kanns sa fantastiskt att veta att vi annu ska mota sa manga fler :) Har i Kuta har vi blivit ett rikitgt stort tjejgang och som mest var vi 10 stycken som gick ut och kakade en kvall. Restaurangare som man ar borjar man anda skratta nar alla vi kommer in pa det lilla pizza-haket och borjar bryta mot alla branchens regler. Efter att ha moblerat om, bestallt in 10 st olika matratter och dricka, och varit allmant lite jobbiga sa ska vi sjalvklart splitta pa notan! Vi var ett riktigt typexemplar ur restaranghyfs.se med 10,000 likes!
Alla vi pa restarangen!
Dar bodde vi!
Dagen efter restaurangincidenten hangde tva av dessa tjejer, Emma och Joanna fran Goteborg, med oss ut till Padang-Padang och Uluwatu dar vi spenderade tva lugna dagar. Vi hade fatt tips om ett lite udda boende som lag vid klipporna precis vid en strand och sjalvklart ville vi testa detta. Vagen dit var lang och tuff. Vi gick ratt ut mot skogen och plotsligt kom vi fram till en smal, brant trappa. Denna trappa beskrivs bast som trappan till Mordor i Sagan om Ringen och bara for att vi skulle nerat istallet for uppat sa gjorde det inte saken lattare. Som fyra sma hobbitar och utan en Golllum som visade vagen tog vi oss sakta men sakert ner och mottes av varldens mysigaste lilla stalle. Hotellet var som en tradkoja bland klipporna, gjort av bambu och sten. Pa kvallen somnade man till havets brus och pa morgonen vaknade vi av apor som hoppade omkring utanfor och snodde grannens mango.
Vi i templet i Uluwatu!
Sista kvallen hyrde vi moppar och akte till templet i Uluwatu och sag solnedgangen dar. Templet ligger hogt upp pa klippor och omgivningen var verkligen fin. Vi ar nu inne pa var fjarde solnedgang har pa Bali men man slutar ju aldrig forundras over hur vackert det ar.
Starnden i Pdang-Padang.
Ja det har blir nog varat sista inlagg fran Bali, sa nasta gang vi hors ar vi forhoppningsvis i Melbourne :)
Puss puss!!
Sista veckan på Bali!
Hej på er alla! Nu var det några dagar sedan vi uppdaterade här på bloggen och det av den simpla anledningen att det inte hänt så mycket. Dagarna rullar på här och det har nu gått så långt att Kuta och framför allt hotellet vi bor på, Gora Beach, har blivit "hem". Gora har helt klart varit ett fantastisk boende trots en väldigt trött fläkt och pissljumen pool. Det ligger mitt i smeten 2 minuter till bargatan, 7 min till stranden och personalen är sjukt trevlig (jag har till och med suttit och kollat Harry Potter tillsammans med dem). Här finns alltså allt vi behöver så det är inte konstigt att vi blivit kvar här i två veckor.
En annan bra grej med Gora är folket. Backpackers kommer och går men många är som vi, trivs bra och stannar länge. Just nu är vi ett tjejgäng på 10 pers från Sverige och Finland som umgås och det är riktigt roligt att träffa alla och höra deras historier.
Vi har som mest spenderat tiden på stranden, dessutom har det hunnits med en ordentlig shoppingrunda, vi laddar upp för att gå på sparmode i Australien. Vi blev även helt till oss när vi fick låna Joannas dator, köpte på oss godis och gott och skapade riktigt fredagsmys med Disney film. Hilda var i extas!
Imorgon lämnar vi Kuta för spendera några dagar i Uluwatu. En by med fina stränder och tempel.
Dagarna har rusat iväg och det är mindre än en vecka kvar, vi ska försöka ta vara på varenda minut.
Ha det bra så hörs vi snart!!
Det mest handelserika dygnet ever!
Hej pa er kara blogglasare!
Antligen har vi fatt tummen ur ... och tagit oss till en dator (det ar ca 10 m mellan rummet och datorerna pa hotellet) sa nu jaklar ska det bli blogga av!
Det ar nu tre dagar sedan killarna akte fran Bali och det tog inte lang tid innan vi borjade fa langtrakigt. Eftersom vi var vana med dessa initiativtagande lekledare var vi nu tvugna att ta saker och ting i egna hander och vi bestamde oss for att ga pa jakt efter ett aventyr. Efter diskussioner bland ett flertal turistinformationer sa foll vi for Night Vulcano-trecking och 1 000 000 rupihe senare sa hade vi varsin biljett i handen. Denna trecking upp for vulkanen skulle alltsa ske nattetid sa efter att ha forsokt sova ett par timmar pa kvallen sa kom var chauffor John och hamtade oss klockan 2 vid hotellet. Vulkanen Batur ligger ca tva timmar fran Kuta sa runt 4 borjade en lang, varm, svettig, jobbig, trottsam, kravande vandring uppfor berget. Det var kolsvart ute, svetten bara rann och jag undrade hela tiden vad det var for skit jag gett mig in pa. Men nar klockan narmade sig 6 och solen sakta borjade ga upp over bergen i fjarran sa insag jag att det var vart varenda meter. Himlen och molnen sken i rosa, havet glimmrade och stralarna lyste langsamt upp vulkanen vi stod pa. Det var en obeskrivlig kansla av lugn och lycka vi hade da vi satt och at frukost 1700 meter over havet medan solen steg upp over oceanen.
Efter frukosten fragade var guide oss vad vi nu ville gora, antingen ga ner for berget och sedan aka hem eller om vi orkade sa kunde vi ga en extra tur. Vi hade innan hort pa ryktes vagar att eftersom denna vulkan ar aktiv sa kan man pa vissa stallen koka (steka?!) agg i sanden da det ar sa varmt och detta var nagot som vi inte ville missa! Guiden tog med oss dit, gravde ett hal och la ner aggen och sju minuter senare stod vi och at varsitt vulkan-kokt agg. Inte illa!
Eftersom vi ser sa valtranade och starka ut sa tog guiden med oss pa en extra tripp for att se kratrarna narmare och vandringen som skulle ta max 3-4 timmar blev istallet 7. Det var en riktigt upplevelse att se naturen och hur vackert allt kan formas.
Pa hemvagen stannade vi for att ata lunch och aven detta blev en upplevelse da vi traffade en liten indonestjej som varit med pa turen. Fran en guidad tur pa vulkanen tog hon nu over och guidade oss bland mat och frukter och vi provade saker som vi aldrig skulle smakat annars. Vara smakupplevelser tog dock inte slut har. Nasta stopp var pa en ekologisk kaffeodling och denna tur tog kaffe till en helt ny niva, narmare bestamt till bajskaffe!
Lewak Coffe, eller bajskaffe som vi kallar det, ar precis vad det later som. Kaffe gjort av bajs! Det ar ett litet djur som ser ut som en avlang katt som ater bara de finaste bonorna och bajsar sedan ut det. Bajset samlas in och torkas, man tar fram bonorna, skalar dem, rostar dem och voila: Ett av varldens dyraste kaffe ar klart! Vi ser det helt klart som en merit att ha testat detta, hur frasch det ar, ja det later vi vara osagt.
Sista stoppet innan Kuta var Monkey Forest i Ubud. Precis som bajskaffet sa ar Monkey Forest precis vad det later som och roligare an sa blir det inte. Vi gick i en skog, traffade lite apor, vissa glada vissa arga, sen slut. Nu var klockan en bit i pa eftermiddagen och vi kande oss riktigt nojda med dagen. John kopte varsin Cola till oss och sedan sov vi som sma barn hela vagen hem till Kuta.
Denna dag ger vi helt klart 5 a 5 nemos och jag blir fortfarande helt tagen da jag tanker pa allt vi hann uppleva pa bara en enda dag!
Hejdå teammates
Det är med lite sorg i hjärtat som vi idag säger hejdå till vårt fina gotlandssällskap Aleck och Patrick.
De senaste dagarna har vi förvånande nog till och med fått killarna att känna sig lite uttråkade vid poolen.
Detta har resulterat i lekar. Jag och Patrick bildade ett dreamteam och Hilda och Aleck blev de som blev över helt enkelt. Detta visade resultaten tydligt.
Aleck kom med idéen om att se vem som kunde trampa vatten längst. Vi insåg försent hur dum denna idé var. Aleck själv gav upp efter 10min, vi andra vinnarskalar fortsatte i 20 min till och allt slutade med händerna på huvudet, en sjunkande Hilda och jag som vinnare. Resterande tävlingar i kortspel och annat dominerades även där av mig och Patrick ( detta kan vara en smått vinklad syn, men resultaten talar ändå sitt tydliga språk)
För att även skapa lite spänning i vår utgång som vi hade igår, stod det utmaningar på schemat. Patrick fick bland annat gå fram och presentera sig för en kille och säga " Hello, my name is Patrick have you met my friend Spongebob " pekandes på Hilda. Aleck besökta damernas och fick men för livet. Jag fick ställa mig upp på en bänk, dansa och skrika "This is Swedish House Maffia" till en låt gjord av någon helt annan än SHM...
Så blickarna vi fick var många, men våra egna skratt klingade heller aldrig ut.
Den här sista dagen med Patrick och Aleck kunde inte fått ett bättre slut. Vi surfade och satte oss i varsin solstol med varsin öl för att se en underbar solnedgång.
5 av 5 Nemos helt enkelt.
Man kan enkelt säga att det märkes tydligt att vi spenderat nästan 2 veckor med dessa herrar. Internskämten haglar och de retsamma kommentarerna är aldrig långt borta.
Vi har fått lära oss att alltid fråga Aleck 2 gånger om hans solglasögon, då de redan fått stanna till i turistkiosker, receptionen och restauranger. Hilda har försökt betala med soyasås och är där med nu främst kameraansvarig. Patricks fumlighet innebar tillslut juice på hela bordet och alla tre har nog börjat fundera på om jag på något sett mår dåligt, då jag dagligen riskerar att bli påkörd på grund av min oaktsamhet.
Slutligen har jag fått lära mig att för att verkligen passa in i det här gänget måste jag ta mig igenom Harrry Potter böckerna annars hotar Patrick med att se till att jag inte kommer in i Sverige, så 1 bok i månaden av Harry Potter verkar ligga framför mig.
"Hejdå och vi ses till sommaren"
känns lika konstigt att säga nu som det var hemma till familjen och vännerna.
Men nu skiljs våra vägar åt och efter de resterande 13 fjortondelarna som kvarstår av vår resa så ses vi hemma på Gotland i ombytta roller. Vi brunare än aldrig förr och de bleka efter vintern. Längtar efter den revanschen!
Tillbaka i kuta
Åter tillbaka i kuta och man märker hur fort man vänjer sig vid bekvämligheter, vi saknar med en gång ac:n och känslan att kliva in i ett svalt rum.
Dagarna på Gili fortsatte i samma lugna tempo, på stranden läste och sov vi tills vi gick hem och vilade upp oss till middagen. Det kan konstateras att man blir trött av att göra ingenting.
Vi var dock lite aktiva då jag och Hilda ena dagen tog på oss snorkel och simfötter för att ta en titt på halvslivet och ta ett steg för att minska Hildas fiskrädsla. Snorkelområdet avklarades dock snabbt då det tidigt blev ett omdiskuterat djup på ca 12-18m. Den andra aktiviteten vi tog oss för var att vandra runt ön som hade en omkrets på ca8-9km, en fin morgonpromenad som tog oss förbi såväl spökbarer som lyxhotell.
Den avslutande kvällen skulle vi testa såkallat "silent disco" då alla besökare får hörlurar med samma musik, så alla dansar,men tar du av dig lurarna så är det helt tyst förutom smattret av dansande fötter. Behöver jag säga att förväntningarna var höga på denna upplevelse?! Vilket gjorde att besvikelsen blev stor när vi kommer dit, ingen annan än dj:n bär lurar och det är allt annat än tyst inne på baren. 8 tunga fötter vandrade sorgset hemåt, för att få ordentlig sömn till hemresan.
Kanske var det tur att vi kom i säng i tid, för om vi var i dåligt skick på utresan, men fick en behaglig resa var hemresan motsatt. Vi var i bra skick, men båtresan va en berg och dalbana flera gånger värre än kanonen, jag satt vid ett fönster som läckte vatten och höll tummarna för att vi inte skulle välta.
Idag har vi spenderat dagen i kuta på waterbom en vattenpark som blivit utnämnd till "världens bästa vattenpark" förra året. Hilda, Alexander och Patrick var alla helt till sig, jag var mer skeptisk, men väl inne på området blev vi alla barn igen. rutschkanor med stup, gupp och golv som försvinner under fötterna.
Det fick mig att minnas varför jag inte gillar vattenparker, jag är rädd.
Nåväl, vi överlevde och laddar nu för en utekväll. Men först... Några timmars vila såklart.
Lite bilder!!
Det är sjukt svårt att ladda upp bilder trots wifi. Känns som att blogg.se inte vill att ni ska se vad vi gör. Här är ett försök på några bilder från både Kuta och Gili :)
Surf, lyxbio och ännu en tung resan!
Hej hej hemskt mycket hej!
I skrivande stund sitter vi på balkongen på vår bungalow på Gili. Vi kom hit igår (lördag) för att få lite lugn och lite rehab efter ett par minst sagt hektiska dagar i Kuta. Resan hit var inte heller den bland det roligaste vi varit med om, men det känns som att det är lite vår grej det där med att göra resorna jobbiga för oss själva. Det blir väl lite mer spännande eller nåt!
Hur som helst. Dagen innan resan hit (fredag) var en riktigt toppen dag. Klockan 10.00 på förmiddagen gick vi ner till stranden för att testa att surfa. Några kompisar skulle hjälpa oss och vi får tipset att börja gå ut i vattnet utan bräda och bara känna lite på strömmarna och vågorna. Vi hinner vara i vattnet i ca 30 sekunder innan vad vi minns som en mini-tsunami kommer och vi spolas chanslöst upp på land med våra rödbrända ben uppskrapade av sandbottnen. Killen som hjälpte oss fick sig nog ett gott skratt och vi konstaterade att det nog tyvärr kommer ta ett tag innan vi blir surfprofs då vi inte ens klarade av att gå i vattnet. Men krigare som vi är så bangade vi självklart inte utan vi hyrde en snäll liten instruktör och en timme senare kunde vi stryka "prova att surfa " från vår bucket-list. Det var riktigt riktigt roligt och vi kommer absolut att prova det igen :)
På eftermiddagen var det dags att prova den super hypade lyxbion som alla hade höjt till skyarna. Vi skulle se Bond och för mig och Johanna var det först svårt att förstå att Patrick och Alex kunde vara så lyriska men när vi klev in salongen förstod vi direkt. Vi blev välkomnade av personal som följde oss till våra platser och det var inga platser som helst. Här snackar vi fåtöljer i absolut världsklass som man kunde fälla upp och ner med en elektrisk spak, bord med mugghållare och till och med egna filtar. Fåtöljerna var så stora och sköna så man kunde till och med ligga o fosterställning. Behöver jag ens säga att de knappt två timmarna var en ren kamp att hålla sig vaken?
Efter bion skulle vi käka och sedan ta det lugnt eftersom att vi skulle åka 06.30 dagen efter. Det sket sig ganska direkt då Patrick såg i menyn på restaurangen att man kunde beställa in en kanna med frozen margarita. Och så var det igång! Vi hängde på ett förkröks ställe, spelade kortspel och hade hur trevligt som helst innan vi gick ut och dansade till klockan 3. Efter ett nattdopp i poolen somnade vi strax innan 4, och två timmar senare gick vi upp för att åka iväg. Stämningen var något dämpad men även denna resa gick bra och alla klarade sig från "sjösjuka" på båten hit.
Och ja, nu är vi här och går omkring på kritvita stränder med turkost glittrande vatten, sover på madrasser på stranden under skuggan av ett träd , äter grillad färsk fisk med bara händerna på den lokala matmarknaden och bara njuter av tystnaden och lugnet. Det är lika underbart här som i den fantastiska fåtöljen. Paradise!
Vi hörs snart igen! Puss!
Framme
Hejhej alla vänner, här kommer en uppdatering från Bali.
Resan hit va lång, både i mil och timmar. Från centralen till sängen på Gora Beach tog det nästan 45 timmar.
Den utarbetade krishanteringen kom genast till användning då vi vid incheckning i London till den 10 timmar långa flygresan hade helt skilda platser. Paniken grep Hilda, som med ett sista desperat försök föreslår att hon ska leka utvecklingsstörd och säga att jag är hennes vårdare.
Den planen genomfördes aldrig utan jag fick två totalt icke engelsktalande fransmän till sällskap och Hilda fick ett skottskt par som bjöd på godis.
Flygresan gick oväntat bra, så bra så Hilda gav resans start omdömet, " den här starten på resan har nästan varit för bra för att vara sant" True shit!
I Bangkok hade ryktet sagt oss att biljetter till Bali skulle gå att hitta snuskigt billigt, Untrue shit!
Många timmar och tusenlappar senare kom vi fram till Bali och här är vi nu.
Eftersom vårar motto är KBK ( körbara kör) körde vi ingen lugn hemma kväll för att återställa dagsrytmen, vi hackade på en utgång med Patrick, Alexander och ett gäng glada tjejer. Vi körde en bar runda á la Kuta och avslutade med nattbad. Nattbad som vi lärt oss är farligt eftersom hajens jakttider är skymning och gryning, så vi höll oss till poolens säkra vatten.
Nu ska vi vara i Kuta några dagar, försöka se oss om lite ( då dagens upptäcktsfärd gick åt fel håll ut city) och förhoppningsvis bege oss till Gili på lördag.
Ha det bäst!
P.s vi kämpade länge med att få med bilder, men kampen var förgäves, internet vill inte samarbeta, så bilder kommer så fort vi kan D.s
