Cairns och dykning
Det var tur att vi inte gav något löfte om att ha bra uppdatering. Just nu är det min mamma som håller bloggen någorlunda igång genom att med jämna mellanrum påminna oss om uppdateringar.
Sedan sist har mycket hänt.
Vi har varit på Whitsunday. Hade strålande sol alla dagar, så tiden spenderades till stor del på båtens däck för att bättra på brännan. Många snorkelstopp gjordes, fina fiskar och sköldpaddor sågs. Vi fick vår efterlängtade serverade mat och i allmänhet kändes världen hemskt problemfri.
Sedan dess har vi hunnit tagit en nattbuss till Cairns och bland det första jag och Matilda gjorde var att boka en 5 dagars dykkurs.
Det skulle visa sig bli bland de 5 bästa dagarna på resan.
Vi började med 2 dagar av teori, poolövningar och utrustnings prövning. Det visade sig att vi hade haft världens tur och fått den bästa dykinstruktören någonsin. Han var alltid så positiv, glad och tydlig. Redan efter första dagen kom jag och Matilda hem i extas och kände oss redan redo för att dyka. Vi var så upp i varv att Sofia och Hilda var tvungna att dubbelkolla att vi faktiskt bara varit i poolen än så länge.
Efter det följde 3 dagar på havet i en stor motorbåt. Vi hade strålande sol och så klart vatten som de inte haft på en månad. Vi genomförde 9 dyk och en snorkling.
Alla var helt underbara, färgglada fiskar, hajar, sköldpaddor, sting rockor,Doris, Nemo och mycket mycket mer fick vi se. Efter 4 dyk var vi certifierade dykare till 18m och fick dyka själva. Men jag och Matilda hade hunnit bli så förälskade i undervattensvärlden att vi gick en adventurekurs så vi tog certifikat till 30m och får dyka i grottor och vrak. Det var sjukt häftigt att komma ner så djupt, vi fick dyka genom en grotta med vår instruktör Simon och göra ett nattdyk med ficklampa. När vi gjorde våra egna "fun dive" på egenhand var det svåraste att hantera kompassen och inte komma vilse.
Under alla dagar serverades lyxmåltider, ägg och bacon till frukost, potatisgratäng till lunch, mängder av olika sallader och alltid efterrätter. Har inte sett så mycket mat på ett halvår.
Dagarna rullade fort förbi, dyken avprickades och mängder av god mat serverades. När måndagen kom som sista dag ville vi inte gå av båten. Vi hade blivit ett kul gäng och på kvällen dracks hejdå öl på en restaurang med alla som var med.
Under vår dyktid, tog Sofia och Hilda vara på soltimmarna vid lagunen, shoppade och var även de ute på en dagstur med båt. Sofia hade dykcert sedan innan så hon dök själv medan Hilda tog två "prova på dyk". De verkar ha haft det precis lika bra som oss och sett massor av fint.
Vi har alltså alla fyra haft grymma veckor som passerat. Imorgon blir 4, 3 då Sofia lämnar oss för att bege sig hem till Sverige. Kommer bli tråkigt att säga hejdå, då vi har haft en galet rolig östkust resa med henne och är hemskt glada att hon hakade på oss. Men vi får önska en trevlig resa och hoppas att hon inte kommer längta allt för mycket tillbaka när hon kommer hem.
Airlie Beach
Vi håller alla tummar vi har.
Det vi hunnit med är i alla fall att fira vår ny fyllda 20-åring Matilda me bubble och ost och kex vid stranden.
Vi har fått saga hejdå till våra fina Borås-tjejer som vi skulle hinna ikapp i Cairns, men som vi nu missar. vi fick en fin dag vid lagunen innan dagar mest bestått av kortspel bade med våra norksa fraser tjejer och våra engelska och tsyka roomies. Kortspel och böcker är vad som star på schemat medan vi håller tummarna på att vår lilla stuga ska klara av de enorma mängder regn som faller.
Backpacker livet har även tagits till nya nivåer då vi bor gratis för 2 timmars jobb om dagen, helt klart win win.
Från Surfers till Brisbane
Hej på er trogna läsare!
Jag vet inte riktigt vad som hänt med oss på senaste tiden men det vekar som att semestersyndromet kommit över oss. Ju mer lugnt vi tar det, desto tröttare blir vi. Blogga, boka boende, handla mat, Skypea- äh, vi gör det sen. Och här är vi nu. Jag har inte gjort ett skit på flera dagar och ändå måste jag snabbt som tusan skriva ett litet inlägg om våra dagar i Surfers och Brisbane. Att man aldrig lär sig...
Jahapp! Surfers Paradise, vårt nästa stopp efter Byron Bay, kan man enklast förklara besvikelse. Surf Paradiset lever inte alls upp till sitt namn och var verkligen inget paradis, och eftersom alla snygga surfare uteblev, antar jag att det inte var ett bra ställe att surfa på heller. Nu är jag lite hård kanske. Stranden var jätte häftig med kritvit sand och stora höghus a la Hawaii som reste sig längs strandpromenaden. Dessvärre har det ju varit mycket oväder här längs kusten och den annars superfina stranden i Surfers var ganska förstörd. Förutsättningarna för Surfers alltså inte de bästa. Utelivet var inte heller så rockigt fast de försökte få det att verka så. När vi skulle gå in på en av klubbarna var man tvungen att scana sitt leg och bli fotograferad. Johanna som har sitt gamla bank ID blev nekad för att datorn inte kunde koppla ihop hennes utseende nu med bilden på ID där hon var 14. Det blev error! Däremot när jag skulle gå in blev vakten as glad och gav mig en klapp i ryggen. Jag var hela 111% lik mig själv och det var tydligen inte allt för ofta det hände. Haha!
Hur som helst så var Surfers verkligen värt ett besök men i efterhand kände vi att det hade räckt med 2 dagar istället för 4.
Nu är vi i alla fall i Brisbane och det är en riktig succé. Brisbane är den tredje största staden med 2,2 miljoner invånare men trots det är det väldigt lugnt och mysigt här utan att vara tråkigt. Det är bra shopping, nästan ingen trafik mitt i centrum, nära till allt, det finns ett stort torg med storbilds tv och fritt wifi och det bästa av alls är en stor lagun mitt i stan. Det finns ingen strand här så istället har de byggt en stor pool/lagun med sandstrand runt om och massa mysiga kaféer och parker. De har till och med klämt in en liten regnskog :)
Vi har varit här i Brisbane i tre dagar och imorgon åker vi vidare till Noosa. Innan dess ska jag Matilda och Sofia stanna vid australia zoo och mata kängurur och krama koalor. Eftersom Johanna redan har varit på zoo i Australien och det kostar så mycket pengar så åker hon direkt till Noosa så möter vi upp henne där senare på kvällen. Jag ser riktigt mycket fram emot morgondagen så ikväll skippar vi utgång så att vi orkar krama alla djur hela dagen lång!
Bilder
Lite blandade bilder från Port Macquarie, Byron Bay, Nimbin och nu senaste stoppet Surfers paradise.
ber om ursäkt för att jag inte vrider bildern rätt.
Byron bay
Dagarna i Sydney sprang förbi. Vi startade med att återhämta oss ute hos familjen Whites. Alla kläder blev tvättade, kropparna utvilade och magen fylld med mat. Vet inte om ord kan beskriva hur mycket det betydde för oss att ha dessa dagar!
Vi begav oss sedan in till stan och bosatte oss hos Malin som precis flyttat in i en lägenhet tillsammans med sina norska kompisar Ida och Silje.
Så vi slängdes in i flyttkaos och skruvande av Ikeamöbler. Norskan flödade i huset så det gick inte en sekund då leendet inte fanns på läpparna, man blir ju bara kempe gla!
Vi tog oss ut för att besöka Manly en sista gång och valde ( vilket visade sig vara extremt dumt) att ta bussen. En resa som borde tagit ca 30-40 min tog 90 min eftersom i hela Sydney är busstoppen belägna med cirka 100 meters mellanrum vilket blir extremt många stopp under en 2 mils sträcka. Och nej detta är (nästan) inte överdrivet.
Väl ute i Manly visade det sig att det som Martin kallade en "fin dag" innebar släke på stranden och blåst.
Inte hängde vi läpp för det utan vi knöt på oss partyskorna och hade en kväll med Martin, Filippa och Bernard med vänner.
Sydney levererade som vanligt alltså grymma dagar. Den staden är ju oslagbart bra.
Vi spenderade 3 nätter hos Malin och jag hade kunnat flytta in på heltid. När vi satt i flyttkaoset och åt tacos, alla slår sig till ro ute på balkongen då det varken finns stolar eller bord att tillgå och det blir en sådan där mysig stämning då man tänker att " Det egentligen krävs så lite för att må så bra."
Vi har nu blivit 4 stycken, då Matildas barndomsvän Sofia hakar på resan längst med östkusten.
Så vi lämnade i alla fall Sydney bakom oss tidigt på söndag morgon och bussen åkte mot Port Macquarier.
Enda anledningen till att vi ville åka dit var att besöka stadens koala sjukhus. Ja kära vänner, ni läste rätt. Koala sjukhus!
När vi klev av bussen var vi smått stressade då klockan redan var efter två och matningen av patienterna var vid tre. Vi sökte upp adressen på gpsen, slängde upp våra stora backpacks på ryggen och började gå de 3 km. Ganska snabbt insåg vi att vi inte skulle hinna och vår resa till Port kändes ganska förgäves. Desperata som vi är var, sträcker Sofia då ut armen för att lifta och på 10 sekunder har vi fått napp av en man som stod och målade i en trädgård. När vi berättade om vårt mål tyckte han att det lät förjävligt. Inte skulle vi gå så långt i värmen med våra stora väskor. Han tog paus i jobbandet och skjutsade oss till koala sjukhuset så vi hann precis i tid tills matningen. Vi fick även lämna vår tyngsta packning hos honom och på kvällen när vi sedan hämtade våra grejer fick vi skjuts tillbaka till busstationen. Att aussie people är vänliga är alltså ingen myt, det är bara så dom är! Måste oxå tillägga att koalorna var så extremt söta så det enda man vill hela tiden är att krama dem. Suck!
Hur som helst, snåla och backpackiga som vi är sparade vi in en hostelnatt genom att ta nattbussen mellan Port Macquarier och Byron Bay. Bussen gick vid 01.45 så fram tills bussen gick låg vi på golvet och såg Forrest Gump på datorn. 6 timmar senare var vi framme i Byron Bay och här är vi nu!
Vi bor i ett åtta-bäddsrum tillsammans med några holländare och brittiska tjejer. Hittills har vi mest hängt på stranden, jobbat på brännan och varit ute en gång. Idag har vi dragit ihop ett litet gäng svenskar som vi hittat på Facebook och vi mötte även en tjej på stranden idag som vi jobbat med i Mildura som nog oxå hänger på. Vi får se vad kvällen tar oss, men först blir det ost och skinksås!
Camparlivet
Förut har blogginlägg fördröjts för att vi inte riktigt vetat vad vi ska fylla dem med, det här är ett sånt inlägg som skulle kunna dröja för att vi gjort så mycket så man inte vet vart man ska börja. Men vi kommer ha spenderat ca 18 timmar på Christchurch flygplats innan planer lyfter vilken gör att vi känner oss skyldiga till att faktiskt ta tag i det hela.
Men vi gör väl på enklast möjliga sätt. Vi börjar från början.
Ni ska få en förkortad version men förbered er på läsning!
Vi har bilat runt i en campvan, vilket betyder att vi verkligen bott ovanpå varandra i 16 dagar. Lagat mat på gasolkök, ätit, sovit och kört i bilen.
Vi såg berg och vackra sjöar vart vi än tittade under vår bilfärd. Allt tog andan ur oss.
En av våra bästa vandringar gjorde vi redan 3:e dagen vid staden Wanaka. Vi körde ut på en väg från staden som aldrig verkade ta slut och ledde oss mer och mer vilse. Men tillslut, kunde vi börja vår vandring som bjöd på grymma utsikter över en glaciär som kändes som om de bara var en armslängd bort.
Queenstown besöktes vid olika tillfällen under resan. Om någon av våra nära och kära lyckats missa det så skedde ett bungy jump hopp där på 134m. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, men när jag tagit steget ut var det den bästa känslan jag varit med om, vi vill göra det igen och igen!
Vi har besökt det det omtalade Milford sounds som va otroligt vackert med bergens avspegling i fjorden. Vi hade hunnit vant oss så mycket vid Nya Zeelands otroliga natur att vi inte tyckte att " det var något speciellt" tills vi skärpte till oss och skämdes lite för att vi inte förstod vad vi upplevde.
Massa vandringar har gjorts, vi kallar oss inte rutinerade, men vana vandrare vill vi nog sträcka oss till. Från att se glaciärer ena dagen gick vi en vandring som bjöd på paradisstrand efter paradisstrand dagen därpå. Mäktigt!
Vi känner att vi samlat en hel massa vuxenpoäng, då det i princip varit vi och 30+ som man setts kring de längre vandringarna vi gjort. Och ännu mer poäng inkasserades när vi med ungefär samma människor gav oss ut på vinprovning.
Intressant fakta, goda viner och trevliga experter träffade vi, en grym upplevelse helt klart!
Sedan har vi gjort så mycket mycket mer, som jag inte orkar sätta på papper utan som ni får höra om muntligt när vi kommer hem!
Ni ska i alla fall få den traditionella
månadens...
Mat: Pasta
Dryck: Vatten
Mest oomtyckta: Sandflugorna vars bett kliar flera gånger mer än myggens.
Motto: " Det står inte att man inte får... (Campa/köra/gå/ osv)"
Tjänsteman: Flygvärden på hit resan som satt sig vid oss och tipsade om hela sydön och gav oss en stor påse godis till resan.
Upplevelse: Är inte det självklart? Bungy Jump
Rutin: När vi trodde en "campingpolis" kom och skulle ge oss 200$ och vi som en inövad manöver går från sovande till att låtsas äta frukost.
Bästa utsikt: Glaciären vid Robs Roy
Avundsjuka: När vi vandrat i 4 timmar till 1000m höjd och det äldre paret dricker varsin Carlsberg.
Mest värdefulla resurs: Havet, inom 24timmar duschade, tvättade och diskade vi i havet.
Tanke: Till Christchurch som en gång i tiden varit en fin stad men nu är helt förfallen och i uppbyggnadsstadiet efter flera omfattande jordbävningar.
Tröttaste: Sälarna som låg som riktiga softpotatisar och slöade på stränderna i Kaikora.
Bekännelse: Harry Potter verkar som dugliga böcker ändå...
Godaste: Ferger Burger i Queenstown, inte av denna värld.
Kallaste: Badet i ett vattenfall, med glaciär vatten vilket innebar svinkallt.
Nya fras för självklarheter ( Ni vet, " bajsar björnarna i skogen?") : Har asiater en kamera?
Reklam: Air New Zealands säkerhetsfilm som var filmad med Sagan om ringen karaktärer. ( ska försöka hitta länk till den)
Hejdå Mildura, Hej Nya Zeeland
Nu beger vi oss för andra gången av från Mildura, den här gången definitivt den sista. Om vi var nöjda och hade haft en bra tid sist så har vi nu haft det ännu bättre, mött människor vi aldrig kommer glömma och skapat minnen vi alltid kommer minnas.
Sista helgen och veckan och faktiskt känts ganska händelserik. Förra helgen lekte vi lekar, apelsinstafett och hela havet stormar. Som belöning fick vinnarna (vi, tjejer) se killarna dansa i bikini på de allmänna borden. En syn vi sent kommer glömma!
I söndagskväll var det dags för en redig BBQ och när vi till slut dragit killarna ur sängen och bokstavligt talat lagt maten i händerna på dem började de grilla. Och jäklar vad det grillades. 7 kg kött hade vi och den annars så trötta Andre levererade köttbit på köttbit!
På det nya jobbet vi har där vi plockar vindruvor som har en framtid i russinbranschen så har vi träffat svenskar. Anna och Robert från Åkersberga som undrade om vi hade mer än 1 skola på Gotland och om hela ön är befolkad eller bara Visby. Det skrattade vi länge åt och ställde oss frågan varför alla har en bild av att Gotland är så litet och outvecklat.
I och med att Anna är frisör så gav hon våra hår en välbehövlig omgång med saxen samtidigt som vi fick se underbara bilder av Nya Zeeland och Fiji. I samma stund bestämde jag mig att min smekmånad borde avnjutas på Fiji öarna.
I måndags när vi kom hem från jobbet så var vi båda trötta och hungriga. Vi var tvungna och handla och fixa massor innan vi fick i oss mat, det innebar att blodsockernivån var under trevlighetsnivån, så man blir så där charmigt lättretad.
Den nyinflyttade killen har haft hela huset och köket för sig själv i 10 timmar, men inte förens vi börjar laga mat kommer han på att han också är hungrig och måste trängas i köket samtidigt som oss. Och när roomiesarna gång på gång frågar hur vi som är så små ska äta all den maten, fick de ett kort svar om lunchlådor tillbaka. Om det var kompisarna som var ovanligt irriterande eller om vår stubin va minimalt kort får läsaren avgöra. Men efter lite mat i magen va vi återställda till de sköna lirarna vi alltid är vilket resulterade i att paketet David fått med posten försvann in i ett skåp och lappar sattes upp så att en skattjakt väntade honom när han kom hem från jobbet.
Som avslutning på vår grymma tid här så bjöd vi vårt kära hus på äppelpaj och glass, alla hjärtans dag som det var.
Vi tog en sista bild på house 4 crew, alla skrev i våra "minnesböcker" och några sista rövarhistorier berättades.
En sista gruppkram och killarna skrattade gott åt vår roadtrip som började med en kundvagn.
Så avslutningsvis, tack Mildura och hus 4 på Oasis för en underbar tid!
Nu blickar vi fram mot Nya Zeeland, Hilda har planerat i veckor och om 5 timmar lyfter vi!
Vardags Australien
Hallå bloggen! Long time no seen men nu är det dags för en liten update.
Anledningen till de få uppdateringarna är av det enkla faktumet att det inte händer allt för mycket här i Mildura. Precis som innan jul då vi var här, skaffar man sig en vardag som sakta men säkert rullar på tillsammans med våra familjemedlemmar här i hus 4. Man går upp runt fem, jobbar, kommer hem och sover/ser film/, äter mat och går och lägger sig. Vardagen här är alltså inte så rockig som jag brukar säga!
Just nu har vi det alltså inte så annorlunda jämfört med 9-5-livet (förutom att vi jobbar 6-13 innan det blir olidligt varmt) och det man ser fram emot är som alla svennar: Fredag! Dock skiljer sig fredagarna a.k.a crazy fridays här lite om man jämför med en Idol fredag hemma. Det är liksom lite mera crazy när alla trötta Backpackers slappnar av efter en lång arbetsvecka. Känns som att vi varit med om rätt mycket; vi har tävlat , lekt lekar, haft språkskola, dansat på vardagsrumsbordet, slängt upp katter på taket och folk har blivit kroppsmålade ett x antal gånger. Jag har till och med blivit rakad i nacken med en hårtrimmer och jag märkte inget förrän dagen efter då en stor hårslinga ramlade av. Jag blev ganska sur på Andrew om man säger så... Good memory tyckte han!
Man vet aldrig riktigt vad som ska hända men vi har alltid riktigt roligt. Dock har det hänt lite tråkigheter förra veckan. Bernard som varit med oss i nästan en månad åkte ifrån oss för att bo ett tag i Manly med sin flickvän och några kompisar. Vi måste faktiskt erkänna att det är tomt här utan vår allas Bruno Mars/Berra Bus. Hoppas han hittar en bra lägenhet och jobb, vi kommer snart och hälsar på :)
En annan tråkighet var att våran dator som vi fått av Malin slutade fungera. Felet var att datorn inte gick att ladda, men vi visste inte om det var fel på laddaren eller datorn. Det började med att vi fick promenera mer än 1 mil eftersom Mildura har lagt sina tre datorbutiker i totalt olika delar av stan.
När vi kommer till den sista, förklarar problemet och plockar fram datorn och laddaren så faller laddaren i två delar.
Försäljaren tittar på oss och säger
" I think it's the charger that's broken"
Jag börjar skrattande förklara att den var hel förut, men vi vet inte om han trodde på oss eller om han helt enkelt trodde vi var enorma tekniska idioter.
I vilket fall som helst fick vi båda en ganska rolig historia att berätta hemma vid middagsbordet.
Ja, det var en lite uppdatering om hur vår vardag ser ut här i Australien. Idag jobbade vi sista dagen på paprikaplockningen och imorgon börjar vi med vindruvor. Det börjar dra ihop sig och om 10 dagar åker vi till Sydney och sedan Nya Zeeland. Då jäklar ska ni få se på spännande inlägg!
Ha det bra så länge,
Puss Hildur och Jompen!
2 födelsedagar och 1 kraschat vardagsrum
Dagarna i Mildura rullar på, vi kommer in i ett vardagslunk.
Känns som att inget speciellt händer så det inte finns så mycket att skriva om, men kan folk hitta saker att blogga om hemma i sin vardag ska vi nog kunna skrapa ihop något också.
För det första har en av oss resande blivit 1 år äldre, Hilda fyllde 21år förra fredagen. Som den fina vän jag är så gav jag henne precis vad hon önskat, god frukost.
På menyn stod, yoghurt m flingor, pannkakor m sylt, hembakatbröd m olika pålägg.
För en del låter kanske inte detta som mycket att skryta med, men för en backpacker i Australien så var detta som en lyxig hotellfrukost på wisby hotell.
I början av veckan då vi var arbetslösa rullade dagarna mest förbi i ett töken av spelkort. Jag vet inte hur många parti "vänd 10" och "fattig och rik" vi spelat. Sedan har spellistan utökats med andra utländska spel.
Men nu har jobbet startat och vi befinner oss på en vindruvsfarm. Där vi har haft turen att jobba i skuggan av vinrankorna vilket verkligen uppskattas då temperaturen de senaste dagarna varit upp emot 46grader.
Och den senaste händelsen var gårdagskvällen. Vi bor den här gången inte i dorms på hostelet utan i ett hus på hostelets gård. Vi är 12 personer inkvarterade i 4 olika rum så delar vi badrum, kök och teverum.
Vår hus är fyllt av tyskar, en britt och en amerikan. Och bara nu efter en vecka har vi blivit ett skönt kompisgäng, det finns alltid någon att vara med.
Och igår plockades partyhattar och serpentiner fram för att fira födelsedags barnet Robert. Han bjöd huset på mat och vi bjöd han på fest. Det blev sång, lekar och dans, en riktigt rolig kväll och för visa en fin start på jobbdagen, då en kille gick direkt från födelsedagsfirande till nattskift på sitt jobb.
Synen av vardagsrummet som mötte oss imorse var... Ja vi kan säga att det syntes att vi hade kul igår kväll i alla fall.
Nyår i nyårs-staden
Ett sent Gott Nytt År till er alla från oss alla!
Vi har firat nyår i staden som i princip är känd för sina nyårsaftnar, som rankas bland topp två i världen, där fyrverkerierna singlar ner över ett av världens vackraste byggnader, behöver vi fortsätta?
Förutsättningarna för en magisk nyår kunde definitivt inte varit bättre.
Förutsättningarna för en magisk nyår kunde definitivt inte varit bättre.
Vi började vår dag med en öl till frukosten, vår spanska lägenhetskompis undra varför? Därför. För att vi kan, för att det är nyår en gång om året, för att det är en kul grej.
Efter att ha gjort iordning en dunder picknick med briemackor, potatissallad och frukt med choklad.
Efter att ha gjort iordning en dunder picknick med briemackor, potatissallad och frukt med choklad.
Gick vi ner i Darlin Harbour satte oss och tog en drink i solen som sken starkare än någonsin som om den visste att det va sista dagen på 2012 och tusentals människor skulle uppfylla en dröm om nyår i Sydney.
Efter att ha svurit ett X antal gånger om Sydneys kollektiv som i vanliga fall är rikigt dålig blev 10 gånger sämre under nyårsafton då mängder av vägar var avspärrade och busshållplatser var på andra ställen. Alla ni som klagar på SL:s kollektiv trafik hemma, åk hit, kom hem och inse hur bra vi har det. Organiserat, planerat, enkelt.
Vi tog oss i alla fall till Queens beach och utsikten var överväldigande. Bron, operahuset, stadens alla höghus, vattnet fyllt av små båtar och över allt detta en solnedgång. Och vid 12-slaget när fyrverkerierna fyllde himlen kändest det som ett magist sagoögonblick.
Efter att vi återhämtat oss ur den trans som nästan uppstod kring 12-slaget så tog vi oss in till stan, vi lad huvudet på sne och blinkade lite extra med ögonen så fick vi använda våran bussbiljett på tåget.
Väl inne i staden blev det utgång med Emil och Marcus. Vi träffade massor av roliga människor och utmanade en fransman och en italienare i fotboll på stranden. ( Något vi inte trodde skulle bli av, men idag damp ett sms in från kontakten " Randome fotball player" i Hildas inkorg, så vi får väl se om det blir någon match.)
Efter att vi återhämtat oss ur den trans som nästan uppstod kring 12-slaget så tog vi oss in till stan, vi lad huvudet på sne och blinkade lite extra med ögonen så fick vi använda våran bussbiljett på tåget.
Väl inne i staden blev det utgång med Emil och Marcus. Vi träffade massor av roliga människor och utmanade en fransman och en italienare i fotboll på stranden. ( Något vi inte trodde skulle bli av, men idag damp ett sms in från kontakten " Randome fotball player" i Hildas inkorg, så vi får väl se om det blir någon match.)
Vi landade i sängen klockan 6 på morgonen och redan vid 10 ringde klockan då vi skulle fira det svenksa/spanska/tyska 12-slaget med resten av lägenheten. I Spanien har man tydligen en tradition att se på TV:n när det nya året rings in och vid 12-slaget när en stor klocka ringer in det nya året äter man en vindruva för varje slag. Så vid klockan 10 på morgonen med 4 timmars sömn i bagaget så tryckte vi i oss 12 vindruvor på 1 minut. Kul grej, men varför undra vi. Därför, svara spanjorskan.
Efter vindruvorna klarade vi inte att soman om, utan vi lagade korvstroganoff som smakade gudomligt och flydde fältet då våran lägenhet var ett kaos efter att en 30 årig rumskompis haft fest och bland annat förstört heltäckningsmattan med fläkar som inte ser ut att gå bort. Vi parkerade oss i en park där sömnen snabbt kom över oss. Väl hemma så byggde vi vidare på den svenska matkulturen och åt äppelpaj framför vårat How I met your mother maraton.
Efter vindruvorna klarade vi inte att soman om, utan vi lagade korvstroganoff som smakade gudomligt och flydde fältet då våran lägenhet var ett kaos efter att en 30 årig rumskompis haft fest och bland annat förstört heltäckningsmattan med fläkar som inte ser ut att gå bort. Vi parkerade oss i en park där sömnen snabbt kom över oss. Väl hemma så byggde vi vidare på den svenska matkulturen och åt äppelpaj framför vårat How I met your mother maraton.
Efter en slö-dag kommer alltid en "carpe diem-dag" för oss. Så idag blev det gymmet innan vi tog oss ut till stadsdelen The Rocks enligt oss en av Sydneys mysigaste stadsdelar, vi besökte museum, var utanför Sydneys äldsta pub och fick en närmare titt på Harbour bridge. Australien gav även ännu en gång ett smakprov på människornas trevlighet, då ett gammalt par bakom oss gav oss komplimanger om våra bruna ben, komlimanger som ledde in på ett samtal om hela våran resa och deras relation till Sverige. Australiensare visar alltid en sådan genuin trevlighet och intresse.
Vi hann också avnjuta en god indisk lunch på oxford street innan benen styrde hemåt för att tvätta, städa och boka tågbijetter, vad har gjorts sen vi kom he för 2 timmar sedan då, inget av det nyss nämnda så det är väl dags att sätta igång nu.
Hoppas alla ni där hemma också haft en underbar oförglömlig nyår och att er början på 2013 blir bra.
Jag och Hilda vill tacka alla för vårat 2012 som passerat, vi har båda haft de bästa åren av våra liv.
Hilda med säsong i Sälen och Lysekil med möten av underbara människor som ligger henne varmt om hjärtat.
Jag med sista året i gymnasiet, studenten och allt vad det innebär.
Och att tillsammans få avsluta med en resa till Bali, där vi skapade minnen som aldrig kommer glömas och sista dagarna i Australien och Sydney.
Självklart hoppas vi att 2013 blir ännu bättre och med 5 månaders start i Australien så har vi ju bra förutsättningar.
Vi hann också avnjuta en god indisk lunch på oxford street innan benen styrde hemåt för att tvätta, städa och boka tågbijetter, vad har gjorts sen vi kom he för 2 timmar sedan då, inget av det nyss nämnda så det är väl dags att sätta igång nu.
Hoppas alla ni där hemma också haft en underbar oförglömlig nyår och att er början på 2013 blir bra.
Jag och Hilda vill tacka alla för vårat 2012 som passerat, vi har båda haft de bästa åren av våra liv.
Hilda med säsong i Sälen och Lysekil med möten av underbara människor som ligger henne varmt om hjärtat.
Jag med sista året i gymnasiet, studenten och allt vad det innebär.
Och att tillsammans få avsluta med en resa till Bali, där vi skapade minnen som aldrig kommer glömas och sista dagarna i Australien och Sydney.
Självklart hoppas vi att 2013 blir ännu bättre och med 5 månaders start i Australien så har vi ju bra förutsättningar.
Hej från Sydney!
God fortsättning kära vänner.
Här kommer en liten mellandags uppdatering från Sydney! Dagarna här går i ett rasande tempo och vi har båda kommit fram till att Sydney är en stad vi måste besöka igen på vår resa. Det är en perfekt stad att spankulera runt i då det mesta ligger väldigt centralt. Jag vet inte hur många mil vi har gått denna vecka. Jag gissar på minst en per dag.
Vad är det vi har gjort sen sist vi skrev då? Jo, självklart har det blivit lite av Sydneys "måsten" och turistattraktioner. I onsdags gick vi omkring på stan, hade sightseeing och shoppade. Senare tog vi en promenad till Botanic Garden och sen vidare till Operahuset där det är fin utsikt över Harbour Bridge och alla höghus. Efter att ha slått sig fram bland alla asiater för att få en bra bild framför operahuset så kände vi att det var dags att bocka av en punkt på vår bucketlist: att slicka på operahuset! Vi fick många konstiga blickar på oss men det var det värt. Svenskt är gott!!
Måste också ge cred till arkitekten till Operahuset. Det är en helt fantastisk byggnad i ett helt fantastiskt läge. Jag citerar en okänd människa; " The sun did not know how beautiful its light was, until it was reflected off this building"! Det är en väldigt bra beskrivning tycket vi.
Sol fick vi dock inte se över operahuset då det var lite dåligt väder de första dagarna, men så fort solen tittade fram var vi på hugget och begav oss till Sydneys populära stränder Bondi och Manly. Strålande sol, vita stränder, klarblått vatten och snygga surfare. Ja, Tofta ligger i lä om man säger så...
I fredags körde vi andra utgången här i Sydney och det blev en helhjärtad sådan. Vi började med att möta upp några svenska kompisar och tillsammans körde vi en krogrunda runt George Street och Kings Cross. Kvällen slutade sent och 06.30 vandrade vi hem genom stan bland transvestiter och prostituerade.Dagen efter sov vi till 13 och vi hade lite dåligt samvete att vi sov bort en hel dag här i Sydney.
Därför kändes det bra att vi körde en Carpe Diem idag. Vi började med gym imorse följt av jobbfix och planering. Sen in till stan, köpte nyårskläder och åt sushi. Eftermiddagen avslutade vi med en visit i stadsdelen New Town och ett besök på chokladcafeet Max Brenner. Med hemmagjord smält choklad direkt från maskinen, via rör i taket till behållarna bakom disken fick vi en fantastisk chakladfondue med färsk frukt och marshmallow. Om det finns en himmel på jorden var vi där idag!
Det var en liten summering av de senaste dagarna. På återseende!
Bild 1: Hilda framför Operahuset
Bild 2: Johanna på Ikea
Bild 3: Vi i poolen på julafton
Bild 4: Max Brenners chokladcafée och chokladfondue
Bild 5: Bondi Beach
Bild 6: Lördags fyrverkerier inför nyår i Darling Harbour
Sydney
I lördags anlände vi till Sydney, jag som varit här en gång förut fick en liten hemmakänsla så här på andra sidan jorden.
När vi på söndagen gick för att spana in vår lägenhet så trodde vi att vi kommit till himmelen. Stor rymlig lägenhet med balkong, delar vi med 5 andra personer, men endast tre som vi sett till. En fin balkong med utsikt över harbour bridge, 2 gym, 2 pooler, spaavdelning och tennisbana, vad mer kan man önska?
För två backpackers som oss så va det som sagt himmelriket.
Därför gjorde det oss inte så mycket att juldagen regnade bort här i Sydney, då vi gick chansen att testa gymmet och spat.
Innan dess hann både 23:e och julafton passera.
Efter lägenhetstitt den 23:e begav vi oss till IKEA, där kan vi snacka om känslan av att "komma hem". Det ser ut som vilket svenskt IKEA som helst, vi åt köttbullar med potatismos och lingon, drack julmust och åt kanelbulle/ mandelkaka. Vi satt och önskade att härligheterna aldrig skulle ta slut.
Men tillslut så gjorde det de, men för att kunna njuta lite mer så köpte vi med oss kaviar, julmust, glögg, lussekatter och delicatobollar.
Jag fick nästan en tår i ögat när pepparkaksdegen var slutsåld.
Så ledsen att vi började fundera på att bli en "skitjobbigmänniska" och ta IKEA som vårt "slumpmässigt utvalda företag" och beklaga oss på facebook om hur detta skulle förstöra hela vår jul,men vi hejdade oss.
På julaftons morgon flyttade vi då in i lägenheten och skapade en lyxig julfrukost med gårdagens IKEA-inköpen. Därefter begav vi oss till familjekompisar till mig, Eva och Pete, en svensk/australiensisk familj där vi skulle fira svenskjul med ytterligare en svensk familj.
En "svensk jul" i Australien bestod av poolbad, julklapps öppning med paket hemifrån ( tack till våra familjer), PEPPARKAKSDEG, stor julmiddag med skinka, köttbullar, sill, lax, Janssons och lite till. Det var nästan så att en lite julkänsla hittade fram. Det blev en trevlig middag med mycket prat och reseberättande.
När vi tillslut begav oss in till stan för att avsluta kvällen med att ta en öl med Emil och Marcus hade himmelen beslutat för att öppna sig. Regnet öste ner, men efter klädombyte, vilsna tjejer och synen av en manlig hora så träffade vi killarna och julafton kunde inte ha blivit bättre.
Vi trivs båda två som fiskar i vattnet här i Sydney. Lägenhetskompisarna är trevliga även om vi knappt träffat dem sen vi var på BBQ här innan vi flyttade in. Men ett par tyska killar har vi haft lite pratstunder med.
Idag tänkte vi ta oss en titt på mellandagsrean, men det va köer in i affärerna, smockat i affärerna och kö till prov och kassa. Vi gav upp ganska fort och tog oss istället till botaniska trädgården och sedan operahuset, som vi (eftersom vi någon gång tyckte det va en bra idé att ha på bucketlisten) slickade på. Folk tyckte säkert vi va knäppa, men de lär vi aldrig se igen.
Dagarna springer förbi så vi ska se till att ta väl vara på dem därför väntar Manly beach imorgon min personliga favorit, vi får se vad Hilda tycker!
Imorgon väntar bildbomb, lovar inget, bara antyder att det kan bli så.
Resumé Mildura
Nu har vi lämnat våran hat-älskade ökenstad Mildura för en något mer livad vistelse i Aussies största stad. Visst kunde Mildura bjuda på både kalas och trevligheter men vi tror ändå att Sydney kommer leverera något bättre på den fronten. Dessutom slipper vi umgås med mandelträd hela dagarna utan måste nu leta reda på nya nötter att hänga med.
Nog med klatschiga inledningar, här kommer de sedvanliga kategorisättningarna!
Månadens/Milduras :
Mat: Korv. Vi köpte ett jättepack så vi var tvungna att äta korv i alla dess former i en vecka.
Dryck: Solo. Varför finns det inte i Sverige???
Aktivitet: Röka på. Dock deltog vi aldrig men majoriteten av de andra backpackersarna gjorde det definitivt för oss oxå.
Oklaraste: Hattmannens långa kärleksbrev till Johanna. Vi känner inte snubben, han är 30 år, italienare och har alltid hatt. Nej, Johanna ville inte gå på dejt med honom.
Mysigaste: Våra lediga dagar vid floden.
Lek: Alla typer av kortspel.
Fobi: Hildas rädsla för alla sorters djur, fiskar, insekter, fåglar. En gång blev hon till och med rädd för sin egen skugga!
Mest prisvärda: Soft served cones. Mjukglass på McDonalds för typ 2,5kr.
Tröttaste: Sista dagen på jobbet var alla trötta och under en av alla våra raster somnade vi 30 min i bussen. Vi vaknar i panik, skäms för att vi sovit på jobbet, börjar jobba. Chefen som sitter och röker i skuggan droppar: "If you're going to work, at least do it slowly cuz I'm too tired"! Där snackar vi trött!
Fråga: Var är alla svenska killar?
Finaste kommentar: "It's such a nice athmosphere between you", sa en tysk kille om min och Johannas vänskap.
Mest desperata: Nick, vår första chef som var kär i vår tyska kompis Anne. Han bjöd oss på glass, öl, sightseeing, skjuts överallt, dock utan framgång. Men gratis är gott så vi säger tack Nick!
Uppryckning: Johannas rum 15! Vi trodde inte det var sant när killarna bestämde sig för att sluta röka inomhus, när sedan Michel kom med trasa i ena handen och dammsugare i den andra så var vi på väg att svimma.
Mest saknade: En svensk konservöppnare.
Ombytta roller: Dagen då Dan (en av våra chefer i den trimmade permobilen) var snäll och trevlig och vi skrek lazy bastard till honom!
Fundering: Varför heter det ginger när man är rödhårig? Rött har ingenting med ingefära att göra!
Mildura får 3 Nemos plus hans lilla fena i betyg. Det var inte världens roligaste stad men vi träffade definitivt några av världens mest underbara människor!
Nu ska vi fortsätta att njuta av Sydney. Vi har bara varit här ett dygn men vi ÄLSKAR det redan. Idag har vi hunnit med att titta på vår fantastiska lägenhet vi ska bo i, varit på Ikea och varit på BBQ med våra nya room mates. Imorgon blir det svensk-australiensk julafton och vi ser så mycket fram emot det.
Räkna med en ny uppdatering snart , för här händer det grejer.
Merry x-mas!! Xoxo!
Julkänslor mitt i öknen
Hej igen! Vi är nu inne på slutspurten av vår vistelse här i metropolen Mildura och vi kämpar in i det sista med våra jobb. Jul och nyår i Sydney lär inte bli billiga veckan direkt så vi försöker skramla ihop så mycket pengar som möjligt nu.
Detta inlägg blir lite mer personligt då jag och Johanna för tillfället lever lite olika liv. Vi bor i olika rum, jobbar på olika jobb så vi ses bara på kvällarna. Jag har alltså inte helt hundra koll på henne men av vad jag har hört så går det riktigt bra nu.
I tidigare inlägg kunde man ju konstatera att jag gled omkring på en räkmacka på jobbet medan Johanna hade det lite tuffare. Jag var även såklart rätt kaxig över detta men det är någonting jag verkligen fått äta upp nu... Istället skulle man nu mycket väl kunna sammanfatta mina senaste dagar som what goes around comes around, in your face, eller helt enkelt rätt åt mig.
Medan Johanna nu fått jobba tillsammans med Madde på en mandelfarm nära hostelet, med 20 $ i timmen och med hyfsat softa arbetsuppgifter, har jag de två första dagarna krälat omkring i lera på en vingård och planterat vinrankor. Jag bokstavligt talat låg på knä i leran och hade smuts och jord upp över öronen. Jag satt på knä, planterade, reste mig upp, tog en ny planta och började sedan om. Det var 7 timmars knäböj i gassande sol med en chef som hela tiden skriker hurry up men är för tjock och lat för att själv hjälpa till. På natten vaknade med kramp i benen och smutsen i öronen är fortfarande kvar. Ett riktigt skitjobb för ynka 15 $ i timmen... (tyck synd om mig!!)
Efter två dagars skitjobb på vingården har jag nu jobbat på en annan mandelfarm 1,5 timmar från hostelet. Det är jag och typ 8 glada italienare och hela dagarna är jag omringad av cigarretter, mandlar och inte minst äckliga insekter hela dagarna. När vi rensar ogräs runt mandelträden krälar det fram vad som helst. "Vad som göms i weed (ogräs), springer fram i speed (insekterna alltså) " ;)
Men, jag e int bitter för det! Jobbet är roligt också och man träffar nya trevliga människor varje dag. Förutom de två dagarna på vingården har mina andra dagar varit bra, det är bara det att det är lite dåligt betalt.
Jag glädjer mig ändå att det går bra för Johanna och det är inte mer än rättvist att hon också får några bra jobbdagar. Ska jag vara ärlig har vi faktiskt förtjänat våra lata dagar bägge två. Det är inte bara det att cheferna gillar oss för att vi är två söta svenska tjejer, utan vi gör faktiskt ett riktigt bra jobb. Senast igår sa Ryan vår chef att "you two are working better than most of the lads". Inte ett dåligt betyg det inte! Riktiga vikingar är vi.
Innan jag avslutar vill jag bara hälsa hem till min bästa mamma, pappa och lillebror. Idag när jag gick omkring på jobbet och lyssnade på musik hittade jag vår julskiva på ipoden. Jag satte på första låten och blundade och även fast jag var mitt ute på en farm på andra sidan jorden med 40 grader i skuggan så var det länge sen jag fick sådana julkänslor. Denna julskiva lyssnar vi på varje jul hemma sen så länge jag kan minnas och jag kan se framför mig hur mamma går omkring och nynnar melodierna medan hon städar, pappa som fixar med granen och jag och Joar som räknar och inspekterar varenda klapp. Det blir andra julen i rad jag inte är hemma och jag inser hur mysigt vi har det i vår familj. Jag saknar er så himla mycket och önskar er och alla andra en sån himla fin jul.
Och Joar, jag hoppas du är med på att julafton är den 24:e och inte den 23:e som du en gång trodde. Det blir ett sånt himla liv då vet du!
Puss på er och alla andra :)
/Hilda
Lägger upp en fin bild från StKilda också :)
Vardagsliv i Mildura!
Dagarna rullar på här i Mildura och en vardag har infunnit sig. Den här veckan har dock inneburit lite kultur utbyte. Mina italienska rumskamrater som delar av dem även är utbildade kockar bjöd i tisdags oss på en galet god pasta carbonara med grönsaker och kyckling efter deras eget recept. Så långbord dukades och vi samlades nästan 12 personer. Massa italienare och vi fyra svenskar jag, Hilda, Nina och Madde.
Vi hann knappt duka av långbordet då vi redan dagen där på samlades upp emot drygt 20 personer då Scott och Manuell styrt upp en paella middag. Och efter två middagar kan vi enkelt konstatera att italienarna kan det där med matlagning. Detta gör att vi känner lite press på oss då vi imorgon ska bjuda tillbaka med köttbullar och potatismos, som efterrätt står chokladbollar på menyn. Vi hoppas även kunna möta upp italienarna i Sydney efter jul för att kunna bjuda dem på ett svenskt julbord.
Det märkes här i Mildura att julen närmar sig då fler och fler lämnar denna lilla stad för Sydney eller Melbourne. I torsdags lämnade Scott och Dan och vi börjar fundera på hur vi nu ska hålla uppe stämningen när de inte ständigt finns där och underhåller oss på jobbet. De kommer helt klart saknas. Men förhoppningsvis så möter vi även upp dem i Sydney.
Vi tittar på alla era bilder hem ifrån om hur ni julmyser med pepparkakor, lussebullar och luciafirande. Vi kan inte säga att vi saknar det, men ändå säga att vi kommer uppskatta julmyset mer nästa år, när man vet nu vad man missar. Vi gjorde ett tappert försöka att förklara lucia för att kunna fira det här på hostelet. Att börja med att lucia är ett helgon med ljus i håret och att hon har en kör bakom sig dom sjunger vacker och är änglaliknande utan vingar kan de köpa. Men när man säger att killarna är klädda som små tomtenissar eller pepparkakor så övergår förståelsen till konstiga blickar. När sedan frågan om varför pepparkakor heter gingerbread på engelska när det inte är någon ingefära i så uppstår en tystnad och konstateras att vi svenskar mest är lite konstiga.
Australien- Down Under Är på andra sidan jorden i förhållande till Sveriges och hela landet är upp och ner. Sommar när vi har vinter, dag när vi har natt, varmt ute svalt inne och regler är till för att brytas (åtminstone i Mildura ) . Och om Sverige är landet lagom då är Australien landet extremt. Ordet lagom existerar inte. Extremt varmt, extremt torrt eller extremt mycket regn. De är extremt trevliga, hjälpsamma och lever med en livsfantasi om att allt löser sig. Sverige kan absolut låta sig inspireras lite grann.
Har ar alla vi svenskar och en del av italienarna pa middagen harom dagen!
Första jobbveckan avklarad!
05.20 - 07.20: Två skruttiga gamla folkabussar med dåliga stötdämpare utan AC kommer och hämtar "de vanliga arbetarna" och kör till farmen. Det är varmt, luktar illa och det är nästan omöjligt att sova.
05.20-07.20: Jag och Anna åker med våra tre chefer Nick, Dan och Scott i en stor bil. Musik, AC och två timmars skön sömn innan jobbet. Så skönt!
07.30-12.00: "Arbetarna" åker ut på fältet och binder träd och klipper grenar. Ofta har det varit kallt och blåsigt på förmiddagarna så man fryser.
07.30-12.00: Jag, Anna, Johanna och Vanessa, en madagaskisk tjej, får vara inne i en lada och skära rep. Varmt, skyddar mot blåsten och vi lyssnar på musik och pratar med varandra. Lite långtråkigt men lätt, soft och trevligt.
12.30-15.30: Efter lunchen steker solen på och "de vanliga arbetarna" åker ut på fältet igen. Det kan vara riktigt varmt och slitigt. Ofta mellan 35-40 grader.
12.30-15.30: Vi fyra tjejer får bestämma själva vad vi vill göra, antigen åka ut på fältet eller vara kvar i ladan. Ofta vill vi gå ut och få lite sol på oss men är vädret dåligt stannar vi gärna inne.
15.30-17.30: Två timmars bilresa hem igen, utan AC, ingen sömn. Stackars!
15.30-17.30: Jag och Anna åker med cheferna igen. Ofta sover vi en halvtimme sen stannar vi alltid vid en liquor-store-drive-in och cheferna bjuder oss på varsin öl. Sen är det dunka dunka hela vägen hem om vi inte stannar för att titta på känguruer eller andra djur.
Ja, man behöver inte vara raketforskare för att förstå att vi har det ganska soft på jobbet. Cheferna är riktigt sköna och roliga och ibland lite galna men man slutar aldrig skratta åt dom. Med dialekter som gör att de låter förlamade och en aning efter pratar de skit och svär åt varandra. Deras retarderade (mitt och Johannas nya favorit ord då retarded är för internationellt) image förstärks ännu mer när de åker omkring på fältet i små bilar som ser ut som trimmade permobiler och skriker på oss. "Hilda and Johanna! What the fuck are you two up to?! This is not a walk in the park. Hurry up for fuck sake!!" Sen burnar de iväg i permobilen och vi står kvar och bara skrattar. Det låter lite hemskt kanske men det är med glimten i ögat och de menar aldrig något illa!
Som sagt är det ändå riktigt skönt med helg och ledighet. Idag åkte min kusin Ellen och tre andra gotländska tjejer från Mildura så igår var det lite avskedsfest för dom och imorse vinkade vi av dem när de åkte vidare till Melbourne. Det har varit super kul att de har varit här och de har tagit hand om oss och visat oss runt i staden och presenterat oss för folk på hostelet. Kanske möts våra vägar här igen i Down Under för en sak är säkert, här i Aussi slutar man aldrig förvånas!
Haha! Den blev visst upp och ner. Det här är iaf alla vi svenska tjejer i Mildura!
Melbourne
Vi lämnade Bali, där gatorna svämmade över av backpackers ocg landade i Melbourne, där gatorna svämmade över av människor i kostym mitt i lunchrasten.
Vi stod utan att veta vad som va upp och ner, fram och bak eller vart vi skulle. Vi satte bara den ena foten framför den andra.
Detta var ett koncept som höll tillsammans med lite internet.
Vi har de senaste dagarna bott på hostel lärt oss leva budget och sova i sovsal.
Efter en dag av att spankulerat runt och upptäcka Melbournes gator fick vi sällskap av min kusin Malin. Det va underbartroligt att träffa henne efter att hon spenderat 10 månader av studier i Sydney för att åka hem nästa vecka. Trotts den långa tiden sedan sist så kändes det som vi sågs igår.
Melbourne har bjudit oss på en vacker botaniskträdgård, Queen Victoria Market som hade allt, mängder med sushi och strandbesök ute i St.kilda.
Trotts de bara få dagarna spenderade i Melbourne hittade jag riktigt bra, känner mig stolt över mitt lokalsinne. Går dock sämre med att förstå oss på spårvagnarna då jag och Hilda åkte vilse igår.
Vi avslutade gårdagen med en utgång med Malin, hennes vän Jean och andra utbytesstudenter. Detta möte lärde oss vårt första ( Hildas andra) ord på japanska.
Vi sitter nu på tåget mot Mildura där vi ska avverka några veckors jobb innan vi tar oss till Sydney.
Men här en mindre resumé om Melbourne.
Melbournes/veckans...
Smartaste: Vi skulle köpa lunchboxar till tåget, då jag droppar den briljanta idéen att vi köper glass och använder glassförpackiningen. Både billigare och godare.
Karmaboost: Vi fick massa mat över och bjöd tjejen som satt bredvid oss och bara skulle äta en morot och macka till middag.
Missen: Att vi inte hann ta oss till Great ocean road, som alla har sagt är så vackert.
Framsteg: Hilda verkar ha en chans att bli bra på matlagning under resan.
Häpnadsväckande: Att temperaturen här kan gå från 18 grader till 38 grader på två dagar.
( först trodde vi att vi skulle frysa alla dagar här, sen kunde vi knappt vara i solen)
Reunion: Att återse Malin.
Buisnessclass: På flygresan hit, fick endast vi (och ett fåtal till personer) mat, filt, kuddar, tandborste och alla andra nödvändigheter. Medan resten av passagerarna satt frysande rakt upp och ner i sina stolar med kurrande mage och avundades oss två backpackers.
Utklassning:
skygarden buffé - x base buffé
100-0
Sjukaste: På ett dansgolv i Melbourbe hör vi en röst skrika "Bali,Bali!" Vi vänder oss om och fattar ingenting, när vi ser att det är en kille från England som bodde på vårt hotell på Bali och som vi pratat med någon enstaka gång. Där möts vi mitt på ett litet dansgolv i Australien, hur stor är chansen?! Och att han kände igen oss.
Med en mobiltäckning som länge sagt " Endast SOS" så börjar jag undra vart vi är påväg, vi är smått ovetande om vad vi gett oss in på. Vi blir i alla fall hämtade på busstationen av någon, men vi har förstått att allt löser sig här i Aussie så vi ger oss gärna ut på äventyr.
Sista Bali-inlagget!
Hej pa er allesammans!
Hur ar vadret hemma? Blott och kallt? Har pa Bali borjar regnperioden sakta smyga sig pa och under en timme pa antingen formiddagen/eftermiddagen oppnar sig himmlen och det bara vraker ner. Det gor dock inte sa mycket for oss da vi bara har tva dagar kvar...
Ja, tva dagar kvar! Det ar helt sjukt hur snabbt tiden har gatt och vi har redan hunnit med 1/7 av var resa. Hittills har vi mott sa otroligt manga underbara manniskor fran hela varlden och det kanns sa fantastiskt att veta att vi annu ska mota sa manga fler :) Har i Kuta har vi blivit ett rikitgt stort tjejgang och som mest var vi 10 stycken som gick ut och kakade en kvall. Restaurangare som man ar borjar man anda skratta nar alla vi kommer in pa det lilla pizza-haket och borjar bryta mot alla branchens regler. Efter att ha moblerat om, bestallt in 10 st olika matratter och dricka, och varit allmant lite jobbiga sa ska vi sjalvklart splitta pa notan! Vi var ett riktigt typexemplar ur restaranghyfs.se med 10,000 likes!
Alla vi pa restarangen!
Dagen efter restaurangincidenten hangde tva av dessa tjejer, Emma och Joanna fran Goteborg, med oss ut till Padang-Padang och Uluwatu dar vi spenderade tva lugna dagar. Vi hade fatt tips om ett lite udda boende som lag vid klipporna precis vid en strand och sjalvklart ville vi testa detta. Vagen dit var lang och tuff. Vi gick ratt ut mot skogen och plotsligt kom vi fram till en smal, brant trappa. Denna trappa beskrivs bast som trappan till Mordor i Sagan om Ringen och bara for att vi skulle nerat istallet for uppat sa gjorde det inte saken lattare. Som fyra sma hobbitar och utan en Golllum som visade vagen tog vi oss sakta men sakert ner och mottes av varldens mysigaste lilla stalle. Hotellet var som en tradkoja bland klipporna, gjort av bambu och sten. Pa kvallen somnade man till havets brus och pa morgonen vaknade vi av apor som hoppade omkring utanfor och snodde grannens mango.
Sista kvallen hyrde vi moppar och akte till templet i Uluwatu och sag solnedgangen dar. Templet ligger hogt upp pa klippor och omgivningen var verkligen fin. Vi ar nu inne pa var fjarde solnedgang har pa Bali men man slutar ju aldrig forundras over hur vackert det ar.
Starnden i Pdang-Padang.
Dar bodde vi!
Vi i templet i Uluwatu!
Ja det har blir nog varat sista inlagg fran Bali, sa nasta gang vi hors ar vi forhoppningsvis i Melbourne :)
Puss puss!!
Sista veckan på Bali!
Hej på er alla! Nu var det några dagar sedan vi uppdaterade här på bloggen och det av den simpla anledningen att det inte hänt så mycket. Dagarna rullar på här och det har nu gått så långt att Kuta och framför allt hotellet vi bor på, Gora Beach, har blivit "hem". Gora har helt klart varit ett fantastisk boende trots en väldigt trött fläkt och pissljumen pool. Det ligger mitt i smeten 2 minuter till bargatan, 7 min till stranden och personalen är sjukt trevlig (jag har till och med suttit och kollat Harry Potter tillsammans med dem). Här finns alltså allt vi behöver så det är inte konstigt att vi blivit kvar här i två veckor.
En annan bra grej med Gora är folket. Backpackers kommer och går men många är som vi, trivs bra och stannar länge. Just nu är vi ett tjejgäng på 10 pers från Sverige och Finland som umgås och det är riktigt roligt att träffa alla och höra deras historier.
Vi har som mest spenderat tiden på stranden, dessutom har det hunnits med en ordentlig shoppingrunda, vi laddar upp för att gå på sparmode i Australien. Vi blev även helt till oss när vi fick låna Joannas dator, köpte på oss godis och gott och skapade riktigt fredagsmys med Disney film. Hilda var i extas!
Imorgon lämnar vi Kuta för spendera några dagar i Uluwatu. En by med fina stränder och tempel.
Dagarna har rusat iväg och det är mindre än en vecka kvar, vi ska försöka ta vara på varenda minut.
Ha det bra så hörs vi snart!!
Det mest handelserika dygnet ever!
Hej pa er kara blogglasare!
Antligen har vi fatt tummen ur ... och tagit oss till en dator (det ar ca 10 m mellan rummet och datorerna pa hotellet) sa nu jaklar ska det bli blogga av!
Det ar nu tre dagar sedan killarna akte fran Bali och det tog inte lang tid innan vi borjade fa langtrakigt. Eftersom vi var vana med dessa initiativtagande lekledare var vi nu tvugna att ta saker och ting i egna hander och vi bestamde oss for att ga pa jakt efter ett aventyr. Efter diskussioner bland ett flertal turistinformationer sa foll vi for Night Vulcano-trecking och 1 000 000 rupihe senare sa hade vi varsin biljett i handen. Denna trecking upp for vulkanen skulle alltsa ske nattetid sa efter att ha forsokt sova ett par timmar pa kvallen sa kom var chauffor John och hamtade oss klockan 2 vid hotellet. Vulkanen Batur ligger ca tva timmar fran Kuta sa runt 4 borjade en lang, varm, svettig, jobbig, trottsam, kravande vandring uppfor berget. Det var kolsvart ute, svetten bara rann och jag undrade hela tiden vad det var for skit jag gett mig in pa. Men nar klockan narmade sig 6 och solen sakta borjade ga upp over bergen i fjarran sa insag jag att det var vart varenda meter. Himlen och molnen sken i rosa, havet glimmrade och stralarna lyste langsamt upp vulkanen vi stod pa. Det var en obeskrivlig kansla av lugn och lycka vi hade da vi satt och at frukost 1700 meter over havet medan solen steg upp over oceanen.
Efter frukosten fragade var guide oss vad vi nu ville gora, antingen ga ner for berget och sedan aka hem eller om vi orkade sa kunde vi ga en extra tur. Vi hade innan hort pa ryktes vagar att eftersom denna vulkan ar aktiv sa kan man pa vissa stallen koka (steka?!) agg i sanden da det ar sa varmt och detta var nagot som vi inte ville missa! Guiden tog med oss dit, gravde ett hal och la ner aggen och sju minuter senare stod vi och at varsitt vulkan-kokt agg. Inte illa!
Eftersom vi ser sa valtranade och starka ut sa tog guiden med oss pa en extra tripp for att se kratrarna narmare och vandringen som skulle ta max 3-4 timmar blev istallet 7. Det var en riktigt upplevelse att se naturen och hur vackert allt kan formas.
Pa hemvagen stannade vi for att ata lunch och aven detta blev en upplevelse da vi traffade en liten indonestjej som varit med pa turen. Fran en guidad tur pa vulkanen tog hon nu over och guidade oss bland mat och frukter och vi provade saker som vi aldrig skulle smakat annars. Vara smakupplevelser tog dock inte slut har. Nasta stopp var pa en ekologisk kaffeodling och denna tur tog kaffe till en helt ny niva, narmare bestamt till bajskaffe!
Lewak Coffe, eller bajskaffe som vi kallar det, ar precis vad det later som. Kaffe gjort av bajs! Det ar ett litet djur som ser ut som en avlang katt som ater bara de finaste bonorna och bajsar sedan ut det. Bajset samlas in och torkas, man tar fram bonorna, skalar dem, rostar dem och voila: Ett av varldens dyraste kaffe ar klart! Vi ser det helt klart som en merit att ha testat detta, hur frasch det ar, ja det later vi vara osagt.
Sista stoppet innan Kuta var Monkey Forest i Ubud. Precis som bajskaffet sa ar Monkey Forest precis vad det later som och roligare an sa blir det inte. Vi gick i en skog, traffade lite apor, vissa glada vissa arga, sen slut. Nu var klockan en bit i pa eftermiddagen och vi kande oss riktigt nojda med dagen. John kopte varsin Cola till oss och sedan sov vi som sma barn hela vagen hem till Kuta.
Denna dag ger vi helt klart 5 a 5 nemos och jag blir fortfarande helt tagen da jag tanker pa allt vi hann uppleva pa bara en enda dag!
