Byron bay

Dagarna i Sydney sprang förbi. Vi startade med att återhämta oss ute hos familjen Whites. Alla kläder blev tvättade, kropparna utvilade och magen fylld med mat. Vet inte om ord kan beskriva hur mycket det betydde för oss att ha dessa dagar! 
 
Vi begav oss sedan in till stan och bosatte oss hos Malin som precis flyttat in i en lägenhet tillsammans med sina norska kompisar Ida och Silje.
Så vi slängdes in i flyttkaos och skruvande av Ikeamöbler. Norskan flödade i huset så det gick inte en sekund då leendet inte fanns på läpparna, man blir ju bara kempe gla! 
 
Vi tog oss ut för att besöka Manly en sista gång och valde ( vilket visade sig vara extremt dumt) att ta bussen. En resa som borde tagit ca 30-40 min tog 90 min eftersom i hela Sydney är busstoppen belägna med cirka 100 meters mellanrum vilket blir extremt många stopp under en 2 mils sträcka. Och nej detta är (nästan) inte överdrivet. 
 
Väl ute i Manly visade det sig att det som  Martin kallade en "fin dag" innebar släke på stranden och blåst. 
 
Inte hängde vi läpp för det utan vi knöt på oss partyskorna och hade en kväll med Martin, Filippa och Bernard med vänner. 
 
Sydney levererade som vanligt alltså grymma dagar. Den staden är ju oslagbart bra. 
Vi spenderade 3 nätter hos Malin och jag hade kunnat flytta in på heltid. När vi satt i flyttkaoset och åt tacos, alla slår sig till ro ute på balkongen då det varken finns stolar eller bord att tillgå och det blir en sådan där mysig stämning då man tänker att " Det egentligen krävs så lite för att må så bra."
 
Vi har nu blivit 4 stycken, då Matildas barndomsvän Sofia hakar på resan längst med östkusten.
 
Så vi lämnade i alla fall Sydney bakom oss tidigt på söndag morgon och bussen åkte mot Port Macquarier.
Enda anledningen till att vi ville åka dit var att besöka stadens koala sjukhus. Ja kära vänner, ni läste rätt. Koala sjukhus!
När vi klev av bussen var vi smått stressade då klockan redan var efter två och matningen av patienterna var vid tre. Vi sökte upp adressen på gpsen, slängde upp våra stora backpacks på ryggen och började gå de 3 km. Ganska snabbt insåg vi att vi inte skulle hinna och vår resa till Port kändes ganska förgäves. Desperata som vi är var, sträcker Sofia då ut armen för att lifta och på 10 sekunder har vi fått napp av en man som stod och målade i en trädgård. När vi berättade om vårt mål tyckte han att det lät förjävligt. Inte skulle vi gå så långt i värmen med våra stora väskor. Han tog paus i jobbandet och skjutsade oss till koala sjukhuset så vi hann precis i tid tills matningen. Vi fick även lämna vår tyngsta packning hos honom och på kvällen när vi sedan hämtade våra grejer fick vi skjuts tillbaka till busstationen. Att aussie people är vänliga är alltså ingen myt, det är bara så dom är! Måste oxå tillägga att koalorna var så extremt söta så det enda man vill hela tiden är att krama dem. Suck! 
 
Hur som helst, snåla och backpackiga som vi är sparade vi in en hostelnatt genom att ta nattbussen mellan Port Macquarier och Byron Bay. Bussen gick vid 01.45 så fram tills bussen gick låg vi på golvet och såg Forrest Gump på datorn. 6 timmar senare var vi framme i Byron Bay och här är vi nu!
Vi bor i ett åtta-bäddsrum tillsammans med några holländare och brittiska tjejer. Hittills har vi mest hängt på stranden, jobbat på brännan och varit ute en gång. Idag har vi dragit ihop ett litet gäng svenskar som vi hittat på Facebook och vi mötte även en tjej på stranden idag som vi jobbat med i Mildura som nog oxå hänger på. Vi får se vad kvällen tar oss, men först blir det ost och skinksås! 
Trackback
RSS 2.0