Igår gav vi oss ut på äventyrade Bernard, vi satte oss på en buss som skulle ta oss till Griffith en liten stad med 17 000 invånare som fick sitt första trafikljus för 3 år sedan.
Just nu är vi alla på ruskigt dåligt humör, då hostelet liknar ett koncentrationsläger, så slitet, äckligt och oorganiserat det kan bli. Jobbet tyder på att vara slav jobb, med en lön på 280kr för en hel arbetsdag.
Inget hade nog kunnat vara sämre, Hilda vill knappt andas, Bernard längtar nästan hem till mamma och skyltarna varnar för att människor snor mat. Det mest positiva är att efter förutsättningarna har vi bra rumskompisar, det vill säga 10 andra personer utöver oss då vi bor i 13 bäddarssovsalar.
Tur vi har så var ju vårt förra workinghostel underbart, så antagligen får vi bege oss tillbaka dit på torsdag och komma tillbaka till våra favorit chefer.

Imorgon, då vi förhoppningsvis hittat ett bättre humör kommer en resumé om Sydney.