Nu beger vi oss för andra gången av från Mildura, den här gången definitivt den sista. Om vi var nöjda och hade haft en bra tid sist så har vi nu haft det ännu bättre, mött människor vi aldrig kommer glömma och skapat minnen vi alltid kommer minnas.

 

Sista helgen och veckan och faktiskt känts ganska händelserik. Förra helgen lekte vi lekar, apelsinstafett och hela havet stormar. Som belöning fick vinnarna (vi, tjejer) se killarna dansa i bikini på de allmänna borden. En syn vi sent kommer glömma! 

 

I söndagskväll var det dags för en redig BBQ och när vi till slut dragit killarna ur sängen och bokstavligt talat lagt maten i händerna på dem började de grilla. Och jäklar vad det grillades. 7 kg kött hade vi och den annars så trötta Andre  levererade köttbit på köttbit! 

 

På det nya jobbet vi har där vi plockar vindruvor som har en framtid i russinbranschen så har vi träffat svenskar. Anna och Robert från Åkersberga som undrade om vi hade mer än 1 skola på Gotland och om hela ön är befolkad eller bara Visby. Det skrattade vi länge åt och ställde oss frågan varför alla har en bild av att Gotland är så litet och outvecklat.

I och med att Anna är frisör så gav hon våra hår en välbehövlig omgång med saxen samtidigt som vi fick se underbara bilder av Nya Zeeland och Fiji. I samma stund bestämde jag mig att min smekmånad borde avnjutas på Fiji öarna.

 

I måndags när vi kom hem från jobbet så var vi båda trötta och hungriga. Vi var tvungna och handla och fixa massor innan vi fick i oss mat, det innebar att blodsockernivån var under trevlighetsnivån, så man blir så där charmigt lättretad.

Den nyinflyttade killen har haft hela huset och köket för sig själv i 10 timmar, men inte förens vi börjar laga mat kommer han på att han också är hungrig och måste trängas i köket samtidigt som oss. Och när roomiesarna gång på gång frågar hur vi som är så små ska äta all den maten, fick de ett kort svar om lunchlådor tillbaka. Om det var kompisarna som var ovanligt irriterande eller om vår stubin va minimalt kort får läsaren avgöra. Men efter lite mat i magen va vi återställda till de sköna lirarna vi alltid är vilket resulterade i att paketet David fått med posten försvann in i ett skåp och lappar sattes upp så att en skattjakt väntade honom när han kom hem från jobbet. 

 

Som avslutning på vår grymma tid här så bjöd vi vårt kära hus på äppelpaj och glass, alla hjärtans dag som det var.

Vi tog en sista bild på house 4 crew, alla skrev i våra "minnesböcker" och några sista rövarhistorier berättades. 

En sista gruppkram och killarna skrattade gott åt vår roadtrip som började med en kundvagn.

 

Så avslutningsvis, tack Mildura och hus 4 på Oasis för en underbar tid!

 

Nu blickar vi fram mot Nya Zeeland, Hilda har planerat i veckor och om 5 timmar lyfter vi!