Hejdå teammates
Det är med lite sorg i hjärtat som vi idag säger hejdå till vårt fina gotlandssällskap Aleck och Patrick.
De senaste dagarna har vi förvånande nog till och med fått killarna att känna sig lite uttråkade vid poolen.
Detta har resulterat i lekar. Jag och Patrick bildade ett dreamteam och Hilda och Aleck blev de som blev över helt enkelt. Detta visade resultaten tydligt.
Aleck kom med idéen om att se vem som kunde trampa vatten längst. Vi insåg försent hur dum denna idé var. Aleck själv gav upp efter 10min, vi andra vinnarskalar fortsatte i 20 min till och allt slutade med händerna på huvudet, en sjunkande Hilda och jag som vinnare. Resterande tävlingar i kortspel och annat dominerades även där av mig och Patrick ( detta kan vara en smått vinklad syn, men resultaten talar ändå sitt tydliga språk)
För att även skapa lite spänning i vår utgång som vi hade igår, stod det utmaningar på schemat. Patrick fick bland annat gå fram och presentera sig för en kille och säga " Hello, my name is Patrick have you met my friend Spongebob " pekandes på Hilda. Aleck besökta damernas och fick men för livet. Jag fick ställa mig upp på en bänk, dansa och skrika "This is Swedish House Maffia" till en låt gjord av någon helt annan än SHM...
Så blickarna vi fick var många, men våra egna skratt klingade heller aldrig ut.
Den här sista dagen med Patrick och Aleck kunde inte fått ett bättre slut. Vi surfade och satte oss i varsin solstol med varsin öl för att se en underbar solnedgång.
5 av 5 Nemos helt enkelt.
Man kan enkelt säga att det märkes tydligt att vi spenderat nästan 2 veckor med dessa herrar. Internskämten haglar och de retsamma kommentarerna är aldrig långt borta.
Vi har fått lära oss att alltid fråga Aleck 2 gånger om hans solglasögon, då de redan fått stanna till i turistkiosker, receptionen och restauranger. Hilda har försökt betala med soyasås och är där med nu främst kameraansvarig. Patricks fumlighet innebar tillslut juice på hela bordet och alla tre har nog börjat fundera på om jag på något sett mår dåligt, då jag dagligen riskerar att bli påkörd på grund av min oaktsamhet.
Slutligen har jag fått lära mig att för att verkligen passa in i det här gänget måste jag ta mig igenom Harrry Potter böckerna annars hotar Patrick med att se till att jag inte kommer in i Sverige, så 1 bok i månaden av Harry Potter verkar ligga framför mig.
"Hejdå och vi ses till sommaren"
känns lika konstigt att säga nu som det var hemma till familjen och vännerna.
Men nu skiljs våra vägar åt och efter de resterande 13 fjortondelarna som kvarstår av vår resa så ses vi hemma på Gotland i ombytta roller. Vi brunare än aldrig förr och de bleka efter vintern. Längtar efter den revanschen!
Tillbaka i kuta
Åter tillbaka i kuta och man märker hur fort man vänjer sig vid bekvämligheter, vi saknar med en gång ac:n och känslan att kliva in i ett svalt rum.
Dagarna på Gili fortsatte i samma lugna tempo, på stranden läste och sov vi tills vi gick hem och vilade upp oss till middagen. Det kan konstateras att man blir trött av att göra ingenting.
Vi var dock lite aktiva då jag och Hilda ena dagen tog på oss snorkel och simfötter för att ta en titt på halvslivet och ta ett steg för att minska Hildas fiskrädsla. Snorkelområdet avklarades dock snabbt då det tidigt blev ett omdiskuterat djup på ca 12-18m. Den andra aktiviteten vi tog oss för var att vandra runt ön som hade en omkrets på ca8-9km, en fin morgonpromenad som tog oss förbi såväl spökbarer som lyxhotell.
Den avslutande kvällen skulle vi testa såkallat "silent disco" då alla besökare får hörlurar med samma musik, så alla dansar,men tar du av dig lurarna så är det helt tyst förutom smattret av dansande fötter. Behöver jag säga att förväntningarna var höga på denna upplevelse?! Vilket gjorde att besvikelsen blev stor när vi kommer dit, ingen annan än dj:n bär lurar och det är allt annat än tyst inne på baren. 8 tunga fötter vandrade sorgset hemåt, för att få ordentlig sömn till hemresan.
Kanske var det tur att vi kom i säng i tid, för om vi var i dåligt skick på utresan, men fick en behaglig resa var hemresan motsatt. Vi var i bra skick, men båtresan va en berg och dalbana flera gånger värre än kanonen, jag satt vid ett fönster som läckte vatten och höll tummarna för att vi inte skulle välta.
Idag har vi spenderat dagen i kuta på waterbom en vattenpark som blivit utnämnd till "världens bästa vattenpark" förra året. Hilda, Alexander och Patrick var alla helt till sig, jag var mer skeptisk, men väl inne på området blev vi alla barn igen. rutschkanor med stup, gupp och golv som försvinner under fötterna.
Det fick mig att minnas varför jag inte gillar vattenparker, jag är rädd.
Nåväl, vi överlevde och laddar nu för en utekväll. Men först... Några timmars vila såklart.
Lite bilder!!
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
