De senaste dagarna har vi förvånande nog till och med fått killarna att känna sig lite uttråkade vid poolen. 

Detta har resulterat i lekar. Jag och Patrick bildade ett dreamteam och Hilda och Aleck blev de som blev över helt enkelt. Detta visade resultaten tydligt. 

 

Aleck kom med idéen om att se vem som kunde trampa vatten längst. Vi insåg försent hur dum denna idé var. Aleck själv gav upp efter 10min, vi andra vinnarskalar fortsatte i 20 min till och allt slutade med händerna på huvudet, en sjunkande Hilda och jag som vinnare. Resterande tävlingar i kortspel och annat dominerades även där av mig och Patrick ( detta  kan vara en smått vinklad syn, men resultaten talar ändå sitt tydliga språk) 

 

För att även skapa lite spänning i vår utgång som vi hade igår, stod det utmaningar på schemat. Patrick fick bland annat gå fram och presentera sig för en kille och säga " Hello, my name is Patrick have you met my friend Spongebob " pekandes på Hilda. Aleck besökta damernas och fick men för livet. Jag fick ställa mig upp på en bänk, dansa  och skrika "This is Swedish House Maffia"  till en låt gjord av någon helt annan än SHM...

Så blickarna vi fick var många, men våra egna skratt klingade heller aldrig ut. 

 

Den här sista dagen med Patrick och Aleck kunde inte fått ett bättre slut. Vi surfade och satte oss i varsin solstol med varsin öl för att se en underbar solnedgång. 

5 av 5 Nemos helt enkelt.

 

Man kan enkelt säga att det märkes tydligt att vi spenderat nästan 2 veckor med dessa herrar. Internskämten haglar och de retsamma kommentarerna är aldrig långt borta. 

Vi har fått lära oss att alltid fråga Aleck 2 gånger om hans solglasögon, då de redan fått stanna till i turistkiosker, receptionen och restauranger. Hilda har försökt betala med soyasås och är där med nu främst kameraansvarig. Patricks fumlighet innebar tillslut juice på hela bordet och alla tre har nog börjat fundera på om jag på något sett mår dåligt, då jag dagligen riskerar att bli påkörd på grund av min oaktsamhet.

 

Slutligen har jag fått lära mig att för att verkligen passa in i det här gänget måste jag ta mig igenom Harrry Potter böckerna annars hotar Patrick med att se till att jag inte kommer in i Sverige, så 1 bok i månaden av Harry Potter verkar ligga framför mig.

 

"Hejdå och vi ses till sommaren"

känns lika konstigt att säga nu som det var hemma till familjen och vännerna. 

Men nu skiljs våra vägar åt och efter  de resterande 13 fjortondelarna som kvarstår av vår resa så ses vi hemma på Gotland i ombytta roller. Vi brunare än aldrig förr och de bleka efter vintern. Längtar efter den revanschen!