Lördag, lördag, lördag!! Äntligen är det helg här i Mildura och det var länge sen jag längtade så mycket efter två dagars ledighet. Vi har nu jobbat vår första arbetsvecka på mandelfarmen och vi måste medge att vi har haft riktigt riktigt mycket flyt med jobbet vi fått. Första arbetsdagen jobbade jag och Johanna på olika farmer så jag och en tysk tjej som heter Anna var ensamma tjejer. Självklart var mycket populärt bland cheferna så jag och Anna har blivit en aning favoriserade. Johanna kom även med i gänget i onsdags och fördelarna att vara tjej på vår mandelfarm är många. Jag ska förklara hur en dag för en "vanlig arbetare" ser ut och hur en dag för tjejerna ser ut.

 

05.20 - 07.20: Två skruttiga gamla folkabussar med dåliga stötdämpare utan AC kommer och hämtar "de vanliga arbetarna" och kör till farmen. Det är varmt, luktar illa och det är nästan omöjligt att sova.

 

05.20-07.20: Jag och Anna åker med våra tre chefer Nick, Dan och Scott i en stor bil. Musik, AC och två timmars skön sömn innan jobbet. Så skönt!

 

07.30-12.00: "Arbetarna" åker ut på fältet och binder träd och klipper grenar. Ofta har det varit kallt och blåsigt på förmiddagarna så man fryser.

 

07.30-12.00: Jag, Anna, Johanna och Vanessa, en madagaskisk tjej, får vara inne i en lada och skära rep. Varmt, skyddar mot blåsten och vi lyssnar på musik och pratar med varandra. Lite långtråkigt men lätt, soft och trevligt.

 

12.30-15.30: Efter lunchen steker solen på och "de vanliga arbetarna" åker ut på fältet igen. Det kan vara riktigt varmt och slitigt. Ofta mellan 35-40 grader.

 

12.30-15.30: Vi fyra tjejer får bestämma själva vad vi vill göra, antigen åka ut på fältet eller vara kvar i ladan. Ofta vill vi gå ut och få lite sol på oss men är vädret dåligt stannar vi gärna inne.

 

15.30-17.30: Två timmars bilresa hem igen, utan AC, ingen sömn. Stackars!

 

15.30-17.30: Jag och Anna åker med cheferna igen. Ofta sover vi en halvtimme sen stannar vi alltid vid en liquor-store-drive-in och cheferna bjuder oss på varsin öl. Sen är det dunka dunka hela vägen hem om vi inte stannar för att titta på känguruer eller andra djur.

 

Ja, man behöver inte vara raketforskare för att förstå att vi har det ganska soft på jobbet. Cheferna är riktigt sköna och roliga och ibland lite galna men man slutar aldrig skratta åt dom. Med dialekter som gör att de låter förlamade och en aning efter pratar de skit och svär åt varandra. Deras retarderade (mitt och Johannas nya favorit ord då retarded är för internationellt) image förstärks ännu mer när de åker omkring på fältet i små bilar som ser ut som trimmade permobiler och skriker på oss. "Hilda and Johanna! What the fuck are you two up to?! This is not a walk in the park. Hurry up for fuck sake!!" Sen burnar de iväg i permobilen och vi står kvar och bara skrattar. Det låter lite hemskt kanske men det är med glimten i ögat och de menar aldrig något illa!

 

Som sagt är det ändå riktigt skönt med helg och ledighet. Idag åkte min kusin Ellen och tre andra gotländska tjejer från Mildura så igår var det lite avskedsfest för dom och imorse vinkade vi av dem när de åkte vidare till Melbourne. Det har varit super kul att de har varit här och de har tagit hand om oss och visat oss runt i staden och presenterat oss för folk på hostelet. Kanske möts våra vägar här igen i Down Under för en sak är säkert, här i Aussi slutar man aldrig förvånas!